Avståndet mellan de rödgröna och alliansen är hela 10,3 procentenheter. Visserligen har alliansen tagit in 1,1 procentenheter sedan decembermätningen, men avståndet är fortsatt stort till de rödgröna.

Det skall sägas att inga förändringar i partisympatierna är statistiskt säkra.

Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap, bedömer att alliansen har våren på sig att åtminstone halvera avståndet.

- Annars kommer opinionen att anse att regeringsfrågan är död redan till sommaren. Då hittar vi väljare annat spännande att fokusera på, säger Oscarsson.

Det skulle ge, menar han, en chans för Sverigedemokrater, Piratpartiet eller Feministiskt initiativ.

- När regeringsfrågan är död sker ofta de största politiska förändringarna, säger han.

Exempel: Folkpartiets valframgång 2002 och Kristdemokraternas 1998 gav dem mellan 3 och 4 procent i valspurten.

Från september 2008 till förra våren knappade alliansen in ett försprång som, när det var som störst, var cirka 15 procent. Sedan maj i fjol har gapet mellan de rödgröna och alliansen åter vuxit, dramatiskt sedan i november.

Sifos Toivo Sjörén påpekar att, även om underlaget är statistiskt osäkert, så har alliansen uppenbara problem att locka unga väljare. De rödgröna har ett försprång i åldrarna 18-29 år på hela 40 procentenheter.

Det måste sprida oro hos C, FP, M och KD, eftersom förstagångsväljarna är rekordmånga, drygt 497 000.

Å andra sidan har alliansen stärkt sitt grepp kring de äldre väljarna (65+), där regeringspartierna har ett försprång på cirka 9 procentenheter.

I storstäderna har alliansen också övertag, även om det krympt. Men Miljöpartiet växer till sig i storstäderna och har upp till 15 procent.

Socialdemokraterna har stärkts ordentligt i opinionen sedan tidigt i november.

- Men knappa 37 procent är fortsatt låga siffror historiskt sett, säger Toivo Sjörén.

Moderaterna är ganska nära sitt valresultat (26,2 procent). Men de tre andra allianspartierna ligger klart under valresultatet 2006.

På den rödgröna sidan är det Miljöpartiets opinionsframgångar som står för större delen av skillnaden mellan blocken.

Även om Sahlin och Reinfeldt kan luta sig mot hyggliga siffror i mätningen, så finns det skäl för dem att känna oro. Både S och M är dåliga valspurtare.

Främst KD, men också C, sladdar betänkligt. Vänsterpartiet håller avstånd till fyraprocentsspärren, men det får inte inträffa några halkolyckor för Lars Ohly, för då är partiet illa ute.

14 procent, eller nära nog en miljon av väljarna, säger sig rösta blankt eller anger inget parti i GP:s och Sifos januarimätning. Att få dem att ändra sig är en uppgift för valkampanjarna.

Skulle 170 000 av de rödgröna väljarna gå över blockgränsen på valdagen, så är skillnaden mellan blocken halverad. Då blir Sverigedemokraterna vågmästare i nästa riksdag, om partiet tangerar resultatet i dagens mätning. För tredje mätningen i följd ligger SD på fem procent eller däröver.