- Jag skulle få en lysande inblick i KGB genom att spela med. Det var inget fel på beslutsamheten och modet hos den unge mannen. Det som saknades var omdöme och kunskap.

GP når en trött Jan Guillou sent på lördagseftermiddagen. Hela dagen har den tidigare grävande reportern fått försvara och förklara anklagelserna om att han varit "agent för KGB" på 60-talet.

Han säger att han inte ångrar det han gjorde. Men han är besvärad över de "ofantliga proportioner" historien nu fått.

- Ur mitt perspektiv är det en komisk historia, som jag berättat för en del vänner.

Men att mot betalning skriva rapporter till KGB låter allvarligt - som spioneri?

- Nej, inte om man lämnar ickespionuppgifter. Det var i alla fall så jag uppfattade situationen. Det ryssarna efterlyste var något fullständig legalt. Ett slags extraknäck, en artikel om hur centerpartiets ungdomsförbund skulle komma att inta en mer radikal hållning till Vietnamkonflikten. Sånt där.

Har du skrivit fler rapporter?

- Vad jag kan minnas skrev jag två reportage. Det ena var om Nordiska rådet och det andra om centerns ungdomsförbund, tror jag. Sen kom det aldrig mer någon förfrågan av det slaget.

Han menar att KGB-s syfte inte var att skaffa information, utan att etablera ett framtida samarbete.

- En sorts inskolning kan man säga.

Vad Guillou inte känt till tidigare är att Säpo i 40 år hemlighållit en akt om hans samröre med KGB. Tipsaren var hans egen kollega, Arne Lemberg.

- När jag läste det i fredags kändes det som jag föreställer mig att tyskar känner när de läser Stasi-handlingar. Vi var väldigt nära vänner och skulle gemensamt avslöja KGB för att vinna ära och berömmelse. Jag ser honom som en onödigt räddhågsen tjallare.

Men trots att Guillou bedyrar sin oskuld har han inte berättat om sina KGB-kontakter tidigare. Inte ens när han skrev sina nyligen utgivna memoarer.

- Då hade jag en ganska bra möjlighet och vände och vred på problemet. Jag tänkte kanske fem sidor komik av det slaget. Sen tänkte jag ett varv till och såg framför mig den löpsedel Expressen har i dag. Jag tänkte att boken kommer drunkna i ett virrvarr av KGB-snack, en historia från 60-talet.

Hur tror du detta påverkar synen på dig?

- Jag tror inte det påverkar synen på mig. Om sammanhanget framstår som alldeles för orimlig så fäster det inte.

Men vi vet ju inte om du gjort något mer?

- Skulle Säpo, som haft detta intressanta tips utan att jag vetat om det, aldrig ha hittat någonting? Eller skulle de struntat i att anstränga sig? Det tror jag inte.

Långt före IB-affären avslutade jag alla kontakter med KGB och de återupptogs aldrig. Jag har aldrig begått något brott och aldrig ens misstänkts för det.

Han berättar också för GP att KGB-kontakterna inte togs upp under IB-rättegången.

- 1973-74 hade de mig i förhörsrum i sex månader där allt mellan himmel och jord berördes, men inte ett ord om denna sak. De kan inte ha tilltrott det här minsta relevans.

Hur ser du på ditt nya epitet "KGB-agent"?

- Det finns det inget underlag för.

Vad var du då?

- KGB-kontakt var jag ju, som odlades för framtiden. Om jag fått ett annat jobb och en mer strategisk placering i svenska samhället, så hade de nog försökt utveckla det till en KGB-agent.