Motivet till KGB-kontakterna var naiva – och resultatlösa – föreställningar om att avslöja KGB:s arbete i Sverige, hävdar Guillou själv.
Jan Guillous arbete för KGB avslöjades på lördagen av Expressen, som tagit del av Säkerhetspolisens tidigare hemligstämplade akt om KGB-officeren Jevgenij Ivanovitj Gergel. Han var verksam i Stockholm i slutet av 1960-talet. I akten finns vittnesmål från Guillous kollega och vän Arne Lemberg, som avled 1979. Lemberg kontaktade på eget bevåg Säpo för att berätta om Guillous kontakter med KGB.
Jan Guillous egen berättelse börjar 1967. Han jobbade då som reporter på Fib-Aktuellt, och skickades till sovjetiska ambassadens årliga revolutionsfirande.
Där tog Gergel kontakt med den då 22-årige Guillou. Under de närmaste fem åren skulle de två komma att ses omkring fem till sex gånger per år. Och mot betalning skulle Guillou komma att utföra uppdrag åt KGB-officeren.

– Jag och Arne Lemberg trodde då att vi fått självaste KGB på kroken: ”vilket fantomavslöjande har vi inte på gång här?”. Det kan man kanske tycka är mer än lovligt naivt, men vi var unga.
Själv hävdar Guillou att det mesta han gjorde var att prata politik med Gergel. Framför allt om krigen som rasade i världen vid den tidpunkten.
TT: Varför skulle Gergel vara intresserad av en 22-årig journalists åsikter i de frågorna?
– Det var han inte. Det handlade om att upprätthålla en kontakt som ur KGB:s synvinkel kanske någon gång i framtiden kan utvecklas till något helt annat. Men det förstod jag inte då.
I övrigt beskriver Guillou sina uppdrag, vilka ska ha bestått i två artiklar om fullständigt triviala ämnen, som helt lagliga journalistiska extraknäck. Bland annat en förhandsanalys om hur Centerungdomen skulle ställa sig till Vietnamkriget.

Efter hand förstod han att det stora avslöjandet aldrig skulle komma att ske, och det hela övergick till ”exotiska samtalsstunder”.
– Det blev aldrig någon story och det slutade med att vi sade upp bekantskapen med varandra.
TT: Varför ska vi tro på ditt motiv om kontakten med KGB?
– Om Säpo under 42 års tid inte kunnat hitta någon brottslighet så beror det inte på att de inte skulle vara sugna på att sätta dit mig, utan det beror på att de var övertygade om att det inte fanns någon. Så för en gång skull får jag väl förlita mig på Säpos omdöme för att skydda min egen heder, svarar Guillou.
Han konstaterar att finns en mycket tydlig juridisk gräns för vad som är spioneri och inte. En gräns som han aldrig någonsin gått över.