I det principiellt viktiga målet slår HD fast att straffvärdet för det som mannen gjort sig skyldig till (medhjälp till försök till mord och medhjälp till grov allmänfarlig ödeläggelse) är sju års fängelse. Han har alltså fått straffrabatt genom att dömas till tre års fängelse.

Att straffrabatt ska kunna ges till kriminella som medverkar i brottsutredningar är därmed klart.

HD bedömer i domen ett antal omständigheter som skulle kunna ge straffrabatt, och kommer fram till att det inte ska ge straffrabatt att lämna uppgifter som leder till att andra åtalade döms.

Två omständigheter ger dock 24-åringen rätt till straffrabatt:

* Att han frivilligt angett sig själv

* Att han genom att medverka i utredningen fått en hotbild som gör att han inte längre kan leva ett normalt liv.

HD konstaterar att det saknas klara hållpunkter för vilket genomslag i straffmätningen dessa omständigheter ska ha. "Det måste till sist bli fråga om en samlad bedömning i det enskilda fallet", skriver HD, som anser att tings- och hovrätten i 24-åringens fall gjort en rimlig avvägning när domstolarna bestämt hans straff till tre års fängelse.

I HD:s dom resoneras om begreppet kronvittne - att rättsmyndigheterna förmår en brottsling att avslöja medbrottslingar genom att utlova förmåner - och konstaterar att detta system är främmande för det svenska rättssystemet.

24-åringen hade i sitt överklagande begärt att fängelsestraffet skulle tas bort eller sänkas kraftigt.