Valforskaren och statsvetarprofessorn Henrik Oscarsson är något försiktig i sina kommentarer kring Sverigedemokraternas utspel på Aftonbladets debattsida i måndags.

– Men man kan i alla fall säga att de nått ut till många av sina potentiella väljare, säger han och tillägger:

– De 96 procent av väljarna som aldrig kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna ojar sig och kan säga: titta nu kom trollen fram i ljuset och gjorde bort sig. Men de fyra procent som kan tänka sig att rösta på SD kan se det som en bekräftelse på att alla är emot dem. Det kan snarare stärka deras åsikter och bidra till en hårdare polarisering.

Publiceringen av debattartikeln har onekligen fått stort genomslag. Tidningar, radio och tv har kommenterat, spekulerat och diskuterat. Vad betyder det för opinionsläget? Blir SD starkare eller svagare? Vilka konsekvenser kan det få om SD verkligen kommer in i riksdagen nästa år? Var det rätt att publicera inlägget över huvud taget?

Stor uppmärksamhet

Nalin Pekgul, ordförande för Socialdemokratiska kvinnoförbundet tycker inte det.

– Får man verkligen publicera vad som helst? Ska man verkligen publicera det som är rena osanningar, säger hon. Dessutom gör den här artikeln att SD får uppmärksamhet och att deras åsikter så att säga görs rumsrena.

Stig-Björn Ljunggren är, som han själv säger S-märkt statsvetare och proffstyckare. Han tycker det var helt rätt att publicera inlägget.

– Jag förstår inte alls diskussionen om att man inte skulle ha publicerat den. Det finns en fobi för att ta tag i diskussionen. En paranoid inställning. Man måste kunna diskutera SD:s politik. Det bästa dragplåstret för SD är de som nu anmäler dem.

Det är inte bara debattartikeln som gett partiet uppmärksamhet den senaste veckan. Under helgen hade SD sina så kallade landsdagar, där partisekreteraren drog en liknelse mellan Astrid Lindgrens Bröderna Leijonhjärta och SD.

– I huvudsak har all denna uppmärksamhet från medierna gynnat dem, såklart, säger Stig-Björn Ljunggren.

Han och många andra anser att debattartikeln fick SD att framstå i sin rätta dager.

– Artikeln är utformad på ett sådant sätt att den känns som det gamla SD, samtidigt har de genom sin kongress och andra forum försökte skapa sig en mer normal partiprofil, säger Stig-Björn Ljunggren.

Antingen har de skrivit så för att de är oskickliga eller så hoppas de att de tjänar på det, menar Ljunggren, som tror att de här begår ett misstag. Det de vunnit med att försöka skapa en normal bild av sitt parti kan de nu ha förlorat när den extrema profilen så tydligt kommer fram.

Inga omedelbara effekter

Men det senaste utspelet kommer inte att ge något genomslag i de närmaste opinionsundersökningarna, enligt Henrik Oscarsson.

– Man brukar inte se några omedelbara effekter. Reaktioner som går att mäta opinionsmässigt går långsamt.

Enligt den senaste Sifomätningen får Sverigedemokraterna 4,7 procent av väljarsympatierna och skulle komma in i riksdagen. Det tillsammans med SD:s allt öppnare främlingsfientliga hållning kan få konsekvenser för en regeringsbildning.

– Både Sahlin och Reinfeldt har sagt att de inte kommer att ge sig in en regering där underlaget är beroende av SD, säger Oscarsson.

Överraskning möjlig

– Men om man sitter i ett oklart läge och inte har en egen majoritet kan vi möjligen få se en överraskning, en blocköverskridande regering. Kanske en bred mittenregering. Moderaterna kan regera med MP eller att det rödgröna blocket tar hjälp av ett alliansparti.

Stig-Björn Ljunggren anser också att det kan ligga något i diskussionerna om ett blocköverskridande regeringssamarbete.

– Jag kan tänka mig att partierna börjar bekanta sig med tanken om blocköverskridande samarbete. I valrörelsen kan det nu börjas spekuleras i vem som tar vem. Det är synd om partistrategerna nu, säger han.

Men vänsterpartiets Lars Ohly upprepade i går att en vågmästarroll för Sverigedemokratern inte kan spräcka det rödgröna samarbetet.