Du var inte nöjd med hur debatten gick. Varför?

- Jag tycker debatten var bristfällig angående fakta och vetenskap. Och jag reagerar starkt när man använder barn och gravida kvinnor för att tjäna lätta politiska poäng. Det är oförskämt. Jag är besviken på att det inte fanns möjlighet att ta fram fakta så folket kan få argumenten, överväga och få en uppfattning. Livsmedelsverket säger Östersjöfisken är inte ett folkhälsoproblem för genomsnittsbefolkningen, men att problemen kan vara för barn och gravida kvinnor om de äter för mycket. EU-kommissionen gör självklart en bedömning och har gjort en oberoende och omfattande analys.

Efter debatten i Studio Ett har du fått kritik för att du tog för mycket plats och inte lyssnade på motargumenten. Hur ser du på det?

- Jag har fått beröm också. Jag har fått både ris och ros, men är glad att jag balanserat upp debatten. Och om det priset är att jag tvingas ta plats i debatten, så är jag beredd att betala det. Jag tycker jag tagit ansvar för att balansera upp en debatt som inte var bra.

Var det något du ville ha sagt i frågan som du inte fick utrymme att ta upp?

- Efter att beslutet togs i kommissionen, sommaren 2011, hade Socialdemokraterna tre månader att ifrågasätta beslutet. Men de gjorde ingenting. Istället driver de den här kampanjen i Sverige, ett år senare. Det är känslor i stället för vetenskap, toppstyrning mot konsumentmakt och ansvarsfull matpolitik mot oansvarig.

Du är alltså för att Sveriges undantag från EU:s gränsvärden av dioxinhalter ska fortsätta gälla. Varför?

- Det är en bra balans mellan hälsa och att bevara en mattradition. Vi pratar om hela ostkusten som drabbas, som inte kommer kunna äta strömming eller lax. Men hälsa är viktigare än tradition, och kan man bara nå ut med bra information till riskgruppen – gravida kvinnor och barn – så tycker jag att Sveriges undantag ska fortsätta gälla.