Vad ska du göra i helgen?

- Då ska jag åka till Göteborg, och spela R.E.A på Kajskjul 8, alla helger fram till jul. Vi spelade i Stockholm i tolv år och undrade om det skulle bli bättre eller sämre i Göteborg.

Vad tycker du då?

- Det är så mycket roligare att spela i Göteborg, för folket är mycket bättre. I Göteborg vill de som går ut ha roligt, och de är en bättre publik. Det är lite en tendens i Stockholm att vara skeptisk, i stil med mig lurar du inte. Det är drygt.

På tal om rea, brukar du handla mycket på rea?

- Nej, skulle gärna göra det men jag har så mycket för mig, så jag handlar nog när jag kan. Om jag har tid på mig att köpa något så gäller det att sno sig på.

Du ska ju göra ett historiskt tv-program, Det hände här. När visas det och vad är det roligaste med att få vara med och göra det?

- Programmet kommer i januari. Det roligaste är dels att få hänga med tre riktiga historiker, och att jag för första gången i mitt liv får jobba med något jag verkligen kan. Jag är utbildad historielärare och nu kan jag bolla med riktiga historiker, fråga allt jag alltid undrat över och få fullödiga svar.

Har du jobbat som historielärare?

- Ja, jag har springvikat i tre år.

Var då?

- Jag har nog varit på varje skola som finns i Stockholms kommun.

Varifrån kommer ditt stora historieintresse?

- Intresset kommer från pappa, som berättade väldigt mycket och roligt om historia. Till exempel om Karl XII:s vansinneståg i Ryssland, Gustav Vasas irrfärder på skidor och slaget vid Svolder. Så i tonåren läste jag jättemycket historiska böcker, och sedan utbildade jag mig till historielärare, och även lärare i geografi och samhällskunskap.

Du släppte ju en skiva för tre år sedan. Hur har det gått sedan med musiken för dig?

- Ja, jag gjorde en liveinspelning igår (onsdag) för P4 Gävle. Att göra sådant är fortfarande ett riktigt äventyr – att spela bra, sjunga fint och komma ihåg alla texterna. Och sätta det på första tagningen. Jag behöver nog tusen tagningar innan jag sätter allt.

Var du nervös?

- Nej, det kändes bara bra, allting. Så jag är så jäkla glad idag.

Vad spelade du?

- Det var låtar från gamla skivan och även fyra nya låtar. Från och med idag har jag betat av den största arbetsbördan, så någon gång nu börjar marschen mot en ny skiva.

Ja, okej, så förra skivan var inte bara en tillfällig grej då?

- Nej, det känns fånigt att bara släppa en skiva! Man får i alla fall släppa tre, så man kan göra en best of-skiva med ett nytt bonusspår, haha.

Vem är ditt största fan?

- Det kan jag inte svara på, det är svårt att säga. Men jag träffade en riktig proffsmusiker, som av olika skäl haft en mycket jobbig tid i livet. Han berättade för mig att min skiva betytt jättemycket för honom under den perioden. Och det här var alltså en man ser upp till, en riktig cool-musiker. Det är betalningen för allt, när någon säger sådana saker. Då har musiken nått innanför huden på någon, det gör allt.

Har du någon idol då?

- David Byrne (Talking Heads)! Jag är helt förbehållslöst förälskad i honom. Så fort han öppnar rösten så är det bra, och så fort han pekar på en skiva så är den bra. Det var inga proffsmusiker i det bandet, men det är så bra! Det är arty, helt enkelt. Så jävla bra.

Har den kärleken hängt med hela tiden?

– Ja, och tyvärr är det så att jag försöker säga något konstigt här och var, till exempel på Allsång på Skansen. Jag kände att jag inte bara kunde vara trevlig och formell, utan måste säga något som är lite vrickat också. Det kommer från Byrne, eller att jag hittade honom för att han rörde vid något som redan fanns i mig.

Historielärare, programledare, visartist, krogshoware. Att kalla dig för tusenkonstnär känns som en underdrift …

- Ja gärna, det tycker jag låter flott, men det får komma från din mun då, haha.

Precis när du ringde så satt jag och lyssnade på ditt Sommar-program från 2009. Där berättar du om att du som ung är hemma hos din dåvarande flickvän och läser om snöleoparder.

- Ja just det, ja det var ju ett roligt slut på den storyn. Hela mitt Sommar-program är som en affirmation, eller imitation – man imiterar det man vill ska hända. Det jag ville var att få tag på en viss forskare, en svensk snöleopardforskare. Jag ville bli inbjuden till Gobiöknen där han bedrev sitt arbete. I programmet berättar jag om honom, och baktanken var att få kontakt. Till exempel att allt skulle leda till att vi började mejla och så vidare. Och vi fick kontakt, och jag blev bjuden till Mongoliet. Nu har vi gjort en film om det.

Vad är det som är så intressant med snöleoparder?

- För att det är som ett fantasidjur. Jag var nog i 20-årsåldern när jag upptäckte djuret, och det var som ett fantasidjur för mig. För mig var det som att det fanns isgiraffer, eller sandvalar i Sahara. Och det fanns ingen västerlänning som sett snöleoparder. Djuret var som ett mytiskt väsen, som genom sin existens bevisar att allt fortfarande är möjligt.

Jag måste fråga om din mejladress du gav mig, innan vi hördes i telefon. Varför har du lemur med i mejlen? Är det bara en kul grej eller?

- Jag tyckte tidigt att lemurer var intressanta. De har ett häftigt sätt. Lemurer går i sidled och rör sig nyfiket framåt men är beredda att backa. De vågar sig framåt för de vet att de när som helst kan sticka. De påminner om mig.

Vad är det bästa med att vara Anders Lundin?

- Jag tycker jag haft en väldigt tur som får hålla på med de här sakerna jag gör. R.E.A är så jäkla roligt. Det är en sådan otroligt kul ensemble. Och att få spela för folk som skrattar genom hela föreställningen, att vi klarar av det, det är så fruktansvärt tillfredsställande och roligt. Det, och mina barn, så klart, är det bästa.