Vasa sjönk på sin jungfruresa den 10 augusti 1628. Den 24 april 1961 bärgades det, och nu är det en av Sveriges största turistattraktioner.

Men hur länge till?

En ny rapport från Kungliga Tekniska högskolan, KTH, visar att skeppet vittrar sönder i en omfattning och hastighet som tidigare inte varit känd.

Prover på skeppets ekträ har analyserats och visar att vissa plankor i skrovet bara har kvar 20 procent av sin ursprungliga hållfastighet.

– Vi hade inte misstänkt att hållfastheten skulle vara så låg. Pratar vi med timmermän på museet säger de att det här är lika bra som färsk ek. Det är intrycket man får när man känner på materialet.

- Men när vi sedan mätte var det tveklöst så att hållfastheten är halverad och på vissa ställen är det bara 20 procent av den ursprungliga hållfastheten. Det var förvånande, säger Lars Berglund, professor i trä och träkompositer på Wallenberg Wood Science Centre på KTH till GP.

Han och hans kolleger befarar att nedbrytningen uppstått efter det att skeppet impregnerats och torkats. Det som tycks ha hänt är att syror förstört vedens cellulosa vilket försämrat styrkan.

De har gjort omfattande mätningar för att vara säkra på att det är så här det ser ut.

- Tidigare har vi känt till att det är kemiska förändringar, men det har inte gått att översätta till vad det betyder rent praktiskt. Nu har vi indikationer på det och det är viktigt, säger Lars Berglund.

Vad kan ni göra för att förbättra hållfastigheten?

- Vi har inga definitivt svar på det ännu, men i de områden i veden där det är väldigt surt är också försämringen som störst. Det skulle vara en ända att börja i, att man på något vis försöker hindra att det blir så surt.

- Men det är inte så himla enkelt. Det är ju en jättestruktur. Vad vi behöver göra nu är att mäta hur fort förändringen går. Det enda vi vet är att det här har skett efter det att man tagit upp fartyget.

Hur fort det går är kanske den viktigaste frågan att få svar på för att kunna stoppa nedbrytningsprocessen innan det är för sent, menar Lars Berglund.