– Snön var röd och foten satt åt fel håll. Det pulserade ut blod i snön, det var en jävla tur att min vän kom ner och kunde stoppa blödningen, berättar Carl-Marcus Trenck från sjukhuset i Gällivare där han har opererats.

Han och vännen Jonathan Selwall som just muckat från militärtjänstgöringen hade tagit sig upp till Kebnekaises sydtopp. På vägen ner skulle de ta en genväg genom att "åka lite pulka" men då gick det snett.

Öppet sår

Carl-Markus flög ned för en isig slänt och in i ett stenröse. Trots brutna ben lyckades han stanna bara några meter framför en klippa. Då var ena underbenet av på två ställen i ett öppet sår, underarmen bruten och armbågen krossad. Hans vän satte genast ett avsnörande förband med hjälp av en mössa och halsduk.

Men väntan på räddningen var lång och kall. Efter tre timmar landade helkoptern i närheten, men tvingades snart lyfta igen för att tanka. Något som förlängde väntan ytterligare en timma.

– Tiden innan de kom var ju bara att bita ihop. Men när de väl kom och sen åkte igen då kändes det hopplöst. Hade jag skadat mig mer och inte fått hjälp av min vän så hade jag kanske varit död innan de kommit fram, säger Carl-Markus.

Under de långa timmarna i väntan på hjälp tänkte Carl-Marcus på metalbandet Meshuggah.

– Det är mitt favoritband. Speciellt när det gjorde som ondast så tänkte jag på några riktigt härliga låtpartier, berättar han.

Prövat tidigare

Att kana ned för snöpartier hade de prövat tidigare, utan några olyckor. Men den här gången gick det ändå illa.

– Vi filmade dagen innan när vi gled ner på ett snöparti. Det var kul och så går det snabbare än att gå ner. När vi skulle kana i går så såg det bra ut, men sen gick himlen ihop med marken så jag såg inte branten som kom. Då hann man inte tänka så mycket, jag bara flög fram, säger Carl-Marcus Trenck.

Men trots det tvekar inte att göra om resan igen.

– Jag skulle absolut ta mig upp på ett berg igen, men jag skulle vara mer försiktig, medger Carl-Marcus Trenck.