Det bekanta ljudet av en vagn som dundrar förbi på rälsen ovanför huvudet och de unisona skriken från attraktionerna hälsar välkommen till Liseberg. När man närmar sig dansbanan byts parkmusiken mot lite svängigare dansband. Upp för en nästan dold trappa vid scenen, in bakom den tunga svarta ridån finns logerna. Det doftar parfym och nybryggt kaffe. Lena Ränk speglar sig en sista gång och lägger en röd färg på läpparna.
–Lika nervöst varje gång. Det är 19:e året vi kör.
Den här måndagseftermiddagen i juni bjuder inte bara på vackert sommarväder. För de som har tagit sig till dansbanan Polketten på Liseberg väntar buggkurs med Lenas dansskola. Lena och Paul Ränk var på plats extra tidigt för att rigga all elektronik. Nu har de tid för en kaffe i logen innan det är dags för första lektionen i grundkursen.
–Det som är speciellt här är att många kommer varje gång, men det är också många nya varje lektion så det gäller att de gamla får lite att bita i, men att de nya också ska hänga med.
Att bugga till dansband kanske är det mest klassiska, men det går lika bra att svänga runt till Bruce Springsteen eller Meat Loaf.
–Många gånger blir folk glada när de är ute och Leende guldbruna ögon spelas, men folk vet inte hur snabb den är. Den går i 180, minst, säger Paul.
Lena krånglar med headsetet som fastnat i hårklämman. På andra sidan ridån fylls det på runt dansbanan. Bänkarna runt Polketten är fulla och människor lutar sig mot staketet, men ingen vågar sig upp på dansbanan än.
Vid sidan om dansbanan står Johan Magnusson och Louisa Kärrman och håller varandra i handen. Polketten är ny för dem, men bugga kan de.
–Ja vi är gamla i gemet, säger Johan.
Louisa har gått en kurs i bugg tidigare, men vill gärna repetera stegen lite. Nu väller tonerna av dansband ut från högtalarna.
–Gud, jag hatar buggmusik. Men det hade varit kul med han med den där mörka rösten, vad heter han? Hans band är så klyschigt att det är okej, säger Johan, innan han kommer på att han nog menar Christer Sjögren och Vikingarna.
Uppe på scenen står Lena och Paul i sommaruniform, vilket innebär vita byxor och svart t-tröja med dansskolans logga.
–Det är lite skillnad på killsteg och tjejsteg så om vi tar alla killar på den här sidan stolpen, ropar Lena i mikrofonen som sitter på kinden.
Johan tittar efter Louisa när de blir uppdelade på dansbanan. Han vill inte förlora henne till en annan danspartner. Längst bak på dansgolvet står Peter Henriksson och Lotte Blomqvist och lutar sig mot staketet.
–Vi väntar på att de ska komma igång ordentligt, säger Peter som står och tittar på när de andra går igenom grundstegen.
Själv har han dansat i 24 år men menar att det ofta behövs lite fler killar på dansbanan, och att man alltid kan snappa upp någonting.
–Eller så upptäcker man att det där har jag ju gjort fel, säger Lotte som har dansat i ett år.
Två partnerbyten senare övar de fortfarande grundsteg på golvet. Johan ser sig om efter Louisa som har försvunnit några meter åt sidan. När musiken sätts på bjuder Peter upp Lotte och de tar sig en snabb svängom bredvid de andra som fortfarande tittar ner och räknar stegen.
Snart snurrar vissa runt utan problem medan andra fortfarande kommer av sig ibland och stannar upp. På't igen. 5, 6, 7, 8...
Fakta: Sommarens bugg
- Underåtta måndagarkommer Lena och Paul Ränk stå på Polkettens scen för att lära ut enklare steg och turer i klassisk bugg.
- Kvällen inleds med en timmes nybörjarlektion och fortsätter sedan med en lektion från fortsättningskursen. Efter det är det fri dans som gäller i tre timmar.
- Under den fria dansen varvas musiken med två bugglåtar och en foxtrotlåt i olika tempo.
- På en lektion hinner den som aldrig dansat förut lära sig grundstegen och en buggtur. Efter fyra – fem lektioner menar Paul att man kan tillräckligt för att dansa en hel låt utan att det blir enformigt.
