Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Språkspalten: Ett smittsamt språkbruk

Det finns uttryck som sprids närmast epidemiskt. Och det finns inget vaccin som biter på denna farsot.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Man brukar säga att språket förändras, men det är bättre att säga att vi förändrar språket. Språket ändrar sig inte på egen hand, utan det är vi språkbrukare som ändrar vårt sätt att använda språket.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Frågan är om vi är medvetna om vad vi gör. Sprids nya uttryck som en epidemi; man blir smittad och kan inte värja sig? Eller är det så att man lägger märke till något elegant uttryck hos en medmänniska och snor åt sig det?

Jag tror att båda modellerna bidrar till sanningen. Ett bra exempel på ett uttryck som har spridits närmast epidemiskt är absolut. Ordet är naturligtvis gammalt i svenskan, men sedan några år används det som en synonym till ja. Den som får en fråga svarar helt enkelt med absolut i stället för ja.

När man först möter det här uttrycket, låter det ganska trevligt. Ordet förmedlar entusiasm på ett annat sätt än ett enkelt ja. Efter hand upptäcker man att entusiasmen inte alls finns på plats.

En lustig variant på entusiastiska svar är eller hur. Så här kan det låta.

– Jag träffade din kusin i går. Hon var himla trevlig.

– Eller hur!

Detta är inte det vanliga frågande eller hur, utan uttrycket är försett med ett stort utropstecken. Vem som sa detta först, får vi kanske aldrig veta, men att uttrycket spridits med framgång kan vi höra varje dag.

På 1970-talet började precis och exakt användas som svarsord. Om man själv formulerat en tanke på ett lagom vagt sätt och får ett precis eller exakt som reaktion, blir man förstås på gott humör. Tänk att mina ord blev så entusiastiskt mottagna! Efter en tid märker man att precis och exakt som svarsord inte betyder något annat än ett gammalt vanligt ja eller jo.

De här uttrycken, absolut, eller hur, precis och exakt, brukar kallas modeuttryck. Uttrycken blir väldigt vanliga under en begränsad tid. Tio eller femton år, kanske. Sedan ersätts de av nya modeuttryck. Typiskt är också att uttrycken vidgar sina användningsområden. Precis blir inte så precist längre, och då kan ordet användas mycket oftare.

Min gissning är att man snattar modeuttrycken när de är nya, men efter en tid blir de smittsamma och sprids epidemiskt. Till skillnad från vanlig influensa vet man inte om att man är drabbad. Det erbjuds heller inget vaccin mot modeuttryck, inte ens för riskgrupperna. Och det är de unga och friska som utgör den största riskgruppen. Speciellt utsatta är kanske de som har språket som arbetsredskap, till exempel unga journalister.