Släpp traditionerna – tåget har gått för Lucia

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Ser att Zlatan klär i ljuskrona. Barbröstad, muskulös och med den där blicken som antagligen ska få mig att falla baklänges i snön.

”Klart att en man kan vara Lucia”, är budskapet. Kanske det, men det är inte därför Zlatan blivit fotoshoppad – det är ett försvar för Åhléns reklamkampanj med den lille pojken med det lite mörkare skinnet som blev så grymt hatad i sociala medier att kampanjen drogs tillbaka. Så jag säger: lägg ned Lucia.

”Då har du låtit hatet vinna” säger du. Nej, det är för att Lucia är daterat. Mår barn toppen av att ryckas upp i ottan, stå blick stilla och sjunga sånger med obegripliga texter? Lucia är könsuppdelat och utseendefixerat. Det är ingenting man förändrar med en reklamkampanj. Åhléns syfte är att sälja varor – inte att uppmärksamma fördomar eller förändra traditioner.

ANNONS

Redan nu kan jag avslöja att jag aldrig fick vara lucia. Så nu kan du sluta att fundera på om jag skriver den här krönikan som ren hämnd. Jag var tjock men sjöng tillräcklig bra så jag behövde i alla fall inte gå sist. Men jag minns när min kusin vägrade vara med och ”skämde ut sig” och placerades ensam och gråtande på en bänk i kapprummet.

Vi måste problematisera det vi kallar traditioner. Det går inte bara att polera på ytan, byta kön på vederbörande eller mena att det går lika bra med en brun, grön eller gredelin. Sverige sitter ju fast. Lucian ska vara snyggast. Sjunga bäst. Vara kvinnligast. Att hon ursprungligen kommer från Italien spelar absolut ingen roll. Alla vet hur en svensk lucia ser ut, hon ska vara vit. Basta.

Kan vi omgruppera, cirkulera och tänka om? Ett förslag är att låta vuxna klä ut sig i särkar och dela ut pepparkakor till barnen som kan ligga och gona lite extra i sängen när mörkret är som mörkast. Se till att de vuxna övar in lite sånger, står på led och sjunger för de små.

Men det är väl ändå stämningen som är det viktigaste. Ljuset, myset, musiken? Varför inte göra det tillsammans? Inte låta myset styras av kön, ålder eller etnisk tillhörighet.

ANNONS

Bilden på Zlatan kommer inte att ha någon betydelse nästa år när lucianattlinnet är urväxt, batterierna i kronan är slut och ungen gråter för hen inte minns texten till den märkliga sången. För varje unge – och för de flesta vuxna – är Lucian en obegriplig tradition om man frågar oss varför vi gör det. Vem firas? Den längsta natten då man trodde att djuren kunde börja snacka vilt eller ett skyddshelgon från Syrakusa? Traditioner ska ifrågasättas. Framför allt i ett samhälle där vissa element hatar barn som utövar traditionen för att hen har "fel” hudfärg och kön.

Sverige skulle behöva ett skyddshelgon mot rasismen och hatet. Och skyll inte på sociala medier – det som skrivs lever inuti människorna.

ANNONS