Navid Modiri: Vi kan påverka en familjs öde

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

En god vän berättar om en iransk man som flytt till Sverige med sin fru och sina två barn. De har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och hela familjen riskerar fängelse och i värsta fall döden om de återvänder. Jag och en grupp unga svenskiranier börjar engagera oss i hans fall. Och minnena bubblar upp till ytan igen. Flyktingförläggningarnas taggtråd. Ny Demokrati på 90-talet. Nazisterna som hotade oss på lekplatserna.

Kvällstidningarnas löpsedlar om ”invandrarna”. Känslan av att du är en inkräktare. Någon som klampat in med smutsiga skor i ett renstädat hem precis när familjen ska äta sin fina middag.

ANNONS

Men någonting har förändrats. I mig och i Sverige. Vi som kom hit på 80-talet är vuxna nu. Vi har makt. Vi har språk. Vi har nätverk. Vi kan genom en enkel sms-grupp med tio personer påverka en familjs öde. Media lyssnar på oss. Vi når ut på sociala medier. På bara några dagar har vi lyckats få in nästan 5 000 namnunderskrifter. Det handlar inte längre om en enstaka familj. Det handlar om att myndigheter inte kommer undan med slarv. Det handlar om att ställa krav och sätta gränser för hur vi behandlar människor i Sverige.

Och den här gången finns vi. Vi som själva burit våra väskor från färjeterminalen in i det nya landet. Vi som hört smällarna i duscharna på flyktingförläggningen när polisen sprang in och hämtade de avvisade. Vi som hört mardrömsskriken på nätterna blandas med vaggvisor från hemlandet.

Vi är vuxna nu. Vi kan prata. Vi kan sjunga. Vi kan ringa upp ministrar, journalister, makthavare och medieprofiler. De lyssnar på oss.

Det sägs att det fortfarande springer omkring gamla amerikanska soldater i den vietnamesiska djungeln som tror att kriget ännu pågår. Jag förstår den känslan. Jag bär med mig den lilla rädda flyktingpojken som alltid kommer att skygga för polishundar, vara skeptisk mot myndigheter och som aldrig kommer att ta emot order från auktoriteter. Jag förstår hans rädslor men tar dem med ro.

ANNONS

Det här är mitt Sverige och jag älskar varenda liten del av det här landet även om gränserna är påhittade av samma gubbar som hittar på krig, börsnoterade bolag och vapen. Min kärlek till det här landets trygga landsbygder, omfamnande skogar och solidariska gästvänlighet gör att jag kommer att göra allt som står i min makt för att hjälpa dem som inte känner sig trygga. De som flyr hit om nätterna från krig och förföljelse. De som flyr hit med sina små i famnen.

Det är mitt ansvar som svensk medborgare.

Det är min självklarhet som människa.

(Tummen upp)

Att se mångfalden i artister som tog emot priser på senaste P3 Guld. Sverige 3.0. Nu levlar vi på riktigt.

(Tummen ner)

Att vi fortfarande använder ordet ”invandrare” i Sverige 2015.

Navid Modiri är artist, kommunikatör och samtals-aktivist.

ANNONS