Samtidigt verkar alla ägna sig åt precis allting – förutom just löpning. I sin strävan efter att bli Den Perfekta Löparen™ snöar man in på löpning så till den milda grad att man faktiskt glömmer att springa.
Att läsa en avhandling om intervallpass är mer prioriterat än att springa ett. Att veta tre sätt att nå sin maxpuls är mer intressant än att faktiskt få upp pulsen. Det bakas raw food-bars, räknas kolhydrater och det bunkras kompressionskläder. Det sista jag såg innan jag imploderade var en tråd om vikten av att tejpa munnen för att förbättra näsandningen.
Det verkar som att många hellre läser fyra böcker om rödbetans inverkan på syreupptagningsförmågan än springer det där långpasset en söndag förmiddag. Att kunna allt om Tarahumaraindianernas fotvalv och mellantider från världsrekordet i maraton är högre prioriterat än en omgång på löpbandet.
Att stärka fotleder genom att lunka 100 meter i barfotaskor har blivit viktigare än ett hårt pass på milbanan. Att veta skillnaden på ett par trailskor och ett par asfaltsskor har blivit viktigare än att faktiskt springa trail. Eller asfalt.
Allt detta överkomplicerande av världens enklaste träningsform handlar så klart om att fly. Att lära sig allt om elektrolyter och läsa ännu ett skotest är bekvämare än det där kvällspasset med pannlampa i duggregn.
Problemet är bara att det inte kommer göra dig snabbare.
Därför vill jag nu lansera Magnus tre steg till att bli en bättre löpare. Resultatgaranti utlovas:
1. Spring.
2. Spring fortare.
3. Spring oftare.
Gärna rödbetsjuice och oändlig metodlära. Men först – ett träningspass!
Läs mer av Magnus Carlsson: Bli en fena på simning i vinter
