Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Möjligheterna håller på att försvinna för Kristersson

Ulf Kristerssons försök att bilda regering har gått in ett skarpt läge. Om de andra Allianspartierna inte vill vara med kan han tänka sig att bilda en ren moderatregering. Men risken finns att han tvingas gå till talmannen och erkänna att han misslyckats efter helgen.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

I ett långt inlägg på Facebook berättar Moderatledaren att han nu ställt vad som kan beskrivas som ett ultimatum, i praktiken riktat till Centerpartiet och Liberalerna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Bakgrunden är väl känd: Ulf Kristersson har sedan tio dagar tillbaka talmannens uppdrag att sondera möjligheterna att bilda regering. Målet är en Alliansregering. Centerpartiet och Liberalerna har villkorat sin medverkan med att regeringen måste ha stöd över blockgränsen, för att inte behöva luta sig mot Sverigedemokraterna.

Tidigare i veckan fann Ulf Kristersson det som väl egentligen varit uppenbart från dag ett, nämligen att S-ledaren Stefan Löfven avvisar ett sådant arrangemang.

C och L får två alternativ

Alltså brottas Ulf Kristersson med frågan hur han ska kunna få med sig Centern och Liberalerna i en Alliansregering som är beroende av någon form av stöd från SD, aktivt eller passivt.

Enligt SVT:s uppgifter handlar det ultimatum han nu ställer om att de två partierna ska tvingas ge besked om de trots allt kan tänka sig att sätta sig i en sådan regering. Eller – som andrahandsalternativ – stå utanför, men med möjligheten att gå in i regeringen vid ett senare tillfälle. Moderaterna hoppas att den konstruktionen ska ge C och L chansen att hålla en viss distans till regeringen – och dess beroende av Sverigedemokraterna – men ändå inte spräcka Alliansen.

Hur ser då Ulf Kristerssons chanser att lyckas ut?

Det troliga är att både Centern och Liberalerna tackar nej till att sitta i en Alliansregering som är beroende av Sverigedemokraternas stöd, precis som de gjort under hela valrörelsen.

Tappar trovärdighet – som pappa

Jan Björklund har inte bara argumenterat för att SD är Liberalernas motpol i allt, han har också lovat sina barn att aldrig medverka till att ge Sverigedemokraterna inflytande. Han skulle kort sagt offra all sin trovärdighet både som politiker och pappa om han plötsligt svängde.

Även Annie Lööf har en grundmurad motvilja mot Sverigedemokraternas politik och människosyn och hon har också kritiserat Ulf Kristersson för att han inte tillräckligt väl försökt övertyga Stefan Löfven om att han bör ge en Alliansregering sitt stöd. Så att hon plötsligt skulle offra allt för att göra Moderatledaren till lags verkar högst osannolikt.

Och andrahandsalternativet? På ett sätt känns det ännu mindre rimligt att tänka sig att Centerpartiet och Liberalerna skulle tilltalas av det. Även detta skulle ju innebära att de medverkar till att ge Sverigedemokraterna inflytande – samtidigt som de själva tackar nej till detsamma. Det skulle sannerligen bli en utmaning att förklara för väljarna på vilket sätt det är bättre.

Inte säkert att Lövfen lyckas bättre

Å andra sidan: är centerpartister och liberaler beredda att rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister om han bestämmer sig för att prova stödet för en M+KD-regering i kammaren? Det kan man inte vara säker på.

Men frågan är om det kommer så långt. Om Centern och Liberalerna avvisar Kristerssons tankar om hur en Moderatledd regering ska se ut väljer han kanske istället att ge talmannen beskedet att sonderingen misslyckats.

Frågan skulle då gå över till Stefan Löfven. Att han skulle lyckas bättre i sina sonderingar är långt ifrån säkert.