Människor tappar talförmågan när de åker buss

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

En fullsatt buss kan ses som ett tvärsnitt av mänskligheten och är en bra plats att inspektera och analysera mänskligt beteende. Bussen jag tar kör över Götaälvbron och vi som dagligen åker där i rusningstrafiken har antagligen ett jobb eller en skola att gå till. Jag vet inte, jag känner inte er, men vi står hoppackade tätt tillsammans varje dag och jag brukar hamna i ögonhöjd med mäns armhålor. På sommaren kan det vara outhärdligt, men på vintern står vi som invirade i täcken med våra stora jackor som vaddering mellan oss. Fyllningsmaterial kanske det skulle kallats om vi var glas som packats i kartong.

ANNONS

Människor står inte så där nära folk vi inte känner i vanliga fall. De flesta av oss har någon form av integritetsavstånd vi vill hålla till varandra. I kollektivtrafiken suddas gränserna ut, plötsligt står du och andas i en främmandemänniskas öra eller får någons rumpa pressad mot din arm. Kanske är det den ofrivilliga närheten som får oss att avhumanisera oss själva och de i vår närhet. Och ja, det är det som händer när vuxna människor färdas i kollektivtrafiken enligt mina dagliga observationer.

Låt mig ge några exempel. Det mest aparta du kan göra på en buss är att uttrycka din vilja i tal. Det vedertagna sättet att få sin vilja igenom är att puttas, tränga sig fram, trycka med all kraft du har och i nödfall få ur dig ett grymtande eller harklande.

Människor tappar talförmågan när de åker buss och att då säga "Ursäkta kan jag få komma förbi" till sina medresenärer betraktas som ett märkligt beteende. Jag vet för jag testar så gott som dagligen. Det som är kutym i vanliga fall är här satt ur spel. Inget är längre logiskt.

Ett annat exempel är den situation som uppstår när många människor ska gå av bussen samtidigt som några få personer närmast dörrarna ska åka vidare. De håller sig då med samlade krafter kvar i bussen medan de som vill gå av pressar sig förbi så gott det går. För inte kan man väl stiga ut ur bussen och ställa sig utanför, låta folk gå av och sen ta plats igen? Nej, det verkar inte så. En liknande situation uppstår när flera människor ska gå på en spårvagn eller buss. Det mest skonsamma sättet att utföra manövern vore att vänta på att folk har gått av. Det borde vara en nedärvd instinkt. Men nej, alla som vill med går på så fort de kan och de som ska av försöker samtidigt ta sig ut, och precis då känns det som att vi är med i två tävlande rugbylag.

ANNONS

Men det finns ingen domare som blåser av matchen. Det finns en busschaufför. Fast de verkar maktlösa inför det som utspelar sig bakom dem. Ibland ropar chauffören ut något som kan låta som en förmaning att flytta oss från dörrarna eller gå längre in i bussen, men som mest av allt låter som ett desperat rop på hjälp. Men det är förgäves, för på bussen är det ingen som kan höra dig skrika.

ANNONS