I lördags var det vernissage för hennes performancekonst som handlar om människans förhållande till litteratur och läsning. Inte ens konsthallens chef Pontus Hammarén visste vad som väntade.

– När det gäller performancekonst är det lite som att köpa grisen i säcken. Man vet inte riktigt vad som händer, konstaterar han och understryker att han är mån om att värna den konstnärliga friheten.

Elin Wikström – till vardags professor vid konsthögskolan i Umeå – var från början inne på att spegla något av det som är mest typiskt för Alingsås. Men under resans gång övergav hon kaféidén. I stället bestämde hon att använda sig själv som huvudsakligt material för utställningen.

Inne konsthallen möts besökarna av en nio kvadratmeter stor låda, tre meter hög. Den stora vita boxen är placerad mitt på golvet, omgiven av kala, vitmålade uställningsväggar.

Två trappstegar gör det möjligt för besökarna ta sig upp och kika ner över kanten. Därnere möter deras blickar en spritt språngande naken Elin Wikström som behagligt tillbakalutad i en fåtölj sitter och läser en bok.

– Mitt verk består av två delar. Den vita utsidan representerar vardagens larm och stök medan insidan speglar ett rofullt tillstånd i form av en passiv kropp i en stillsam miljö där läsningen upplöser tid och rum, förklarar hon.

Inne i lådan är allt från väggar till fruktfat rött. Det är bara det vita värmeelementet, som ser till att den levande installationen inte behöver frysa, som bryter av.

– Nakenheten har jag valt för att förstärka och poängtera det intima och privata, men också den utsatthet, sårbarhet och förgänglighet som människan är utsatt för, berättar Elin Wikström som åtminstone än så länge inte har blivit utsatt för sexistiska kommentarer eller skamliga förslag.

Däremot har besökarna fällt en del andra kommentarer typ ” vad ska det här va bra för?”, ”det här ger mig ingenting” eller ”hur har hon lyckats ta sig in i lådan?”

– Jag måste erkänna att jag blev väldigt överraskad när jag tittade ner i lådan, konstaterar Sture Lundblad från Floda som ser utställningen som en ganska trevlig grej.

Hans bror Roger Lundblad från Göteborg är betydligt mer kritisk.

– Det är lätt gjort att bli dum och elak. Men jag tycker det här är väldigt naivt. Lite lillgammalt där konstnären tror sig avslöja livets hemligheter.

Hittills har förhållandevis få sett utställningen. Pontus Hammarén konstaterar dock att det än så länge inte funnits tillstymmelse till att Elin Wikströms performancekonst ska väcka samma uppståndelse eller proteststorm som Andres Serranos A h istory of s ex, Elisabeth Ohlson Wallins In hate we trust eller Pål Hollenders och Bo Melins Borderline som tidigare har visats i Alingsås konsthall.

Fram till och med den 6 mars kommer Elin Wikström att sitta i sin låda och bland annat läsa böcker som An e legy for e aterly och Artist ’ s body.