Härom veckan lyssnade jag på radion där en man var upprörd över att hans arbetsgivare hade sagt att han inte längre var önskvärd på arbetsplatsen med anledning av att han figurerat på Facebook iförd en mössa med texten pornstar (porrstjärna alltså). Till saken hörde att mannen jobbade på en förskola och det var föräldrar till barnen som hört av sig och uttryckt sitt obehag. Mannen ifråga var djupt indignerad och tyckte det hela var alldeles orimligt. Pornstar är ju ett etablerat klädmärke, anförde han till sitt försvar.

Programledarna ringde då upp en sakkunnig på sociala medier som även hon gick i taket över uppsägningen och ondgjorde sig över den integritetskränkning arbetsgivaren gjort sig skyldig till. Slutligen fick arbetsgivaren chansen att förklara varför mannen fått sluta. Vi anser det helt enkelt inte förenligt med våra värderingar på arbetsplatsen med den sortens uttryck sa arbetsgivaren, som nu var den ende i programmet som inte ansåg att pornstar-mannen var utsatt för en djup kränkning.

Jag tycker pornografi är skit. Ofta kvinnoföraktande skit. Jag tycker dessutom att förespråkarnas försvar om att det är skillnad på mjukporr och värre exempel är idiotiskt och direkt antiintellektuellt. Man behöver inte vara ett geni för att se sambandet mellan pornografi, strippklubbar, prostitution och trafficking och hur dessa förstärker varandra. Jag tycker det är ett förtingligande av människans sexualitet och därmed människovärde.

För mig markerar det kapitalismens yttersta gräns. Nämligen att allt går att köpa, och företrädesvis kvinnor och barn både säljs och betalar priset. Inte sällan med sina liv.

Det som går att köpa kan ju dessutom stjälas eller tas med våld. Så blir pornografi teorin och våldtäkt praktiken. Jag tycker inte själv att jag är speciellt pryd eller mer moralistisk än folk i allmänhet, och jag struntar högaktningsfullt i om pornografins försvarare skäller mig för politiskt korrekt. Det kan jag ta. Som socialist och feminist, men främst som humanist, är det min skyldighet att försvara de mänskliga rättigheterna.

Den här gången gick ju försvaret dessutom ut på att pornstar-mössan var ett oskyldigt exempel på ett etablerat klädmärke. Som om produktnamnet fritog ansvaret för det omdömeslösa i att ikläda sig den sortens värdering. Tänk om någon hittade på varumärket Heil Hitler. Skulle det då vara ok att gå runt med den loggan på t-shirten?

Det är något riktigt tokigt med vår tids tillbedjan av kommersialismen. Som om respekten för människovärdet går att tinga bort för en riktigt bra produktplacering. Oavsett hur sexistisk eller rasistisk den är. Var vill vi att gränsen för konsumismen ska gå? För min del är det ingen tvekan. Jag tycker arbetsgivaren motiverade skälet till att mannen inte längre var välkommen på förskolan bra. Han menade att värderingen i texten "pornstar" i sig själv var tillräckligt omdömeslös som skäl.

Var och en av oss är ansvarig för vilka värderingar vi vill föra vidare, exempelvis till våra barn. Det går inte att lasta över det ansvaret på någon annan. Oavsett om vi är på jobbet, Facebook eller hemma är det vi själva som äger ansvaret för våra handlingar.

Det går inte att ta semester från sin människosyn.