Leif Pagrotsky: Ett historiskt ögonblick S-krönika 24/10:
Jag vill se massor av aktiviteter som gör rösträttsstriden begriplig för oss som lever nu, skriver veckans S-krönikör, Leif Pagrotsky.
Relaterat
Vilken var 1900-talet viktigaste politiska händelse i Sverige? För mig är svaret självklart, det var beslutet att införa demokrati. Det var ingalunda ett självklart beslut, tvärtom präglades det politiska livet under decennier av kampen för och emot denna enda reform. Kampen var dramatisk och utgången stod länge och vägde, och inte förrän kejsardömena i Tyskland, Österrike-Ungern och Ryssland fallit vek kungamaktens anhängare undan och lade ner sina röster i riksdagen. Att aktivt rösta för demokrati stred fortfarande mot deras övertygelse, därför valde de att avstå. Därmed kunde den liberale statsministern Nils Edéns proposition från 1918 om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor röstas igenom 1919. Beslutet genomfördes sedan gradvis. Först i kommunalvalen 1919 och sedan i riksdagsvalet 1921. Och när demokratin äntligen bröt igenom var det inte heller självklart för alla att den skulle bli livskraftig och bestå, en del såg det länge som en sorts provverksamhet.
Vi brukar ibland uppmärksamma viktiga händelser i vår gemensamma historia som ett sätt att hålla minnen vid liv, att upplysa och berätta om saker som är viktiga för att vi skall förstå vilka vi är och vilka förhållanden vi som nation kommer ifrån. Det är inte bara en fråga om allmänbildning och korsordskunskaper om vårt förflutna, det är mer än så. Det är en fråga om vår nationella identitet. Därför var det viktigt att göra 2005 och 2009 till märkesår över förlusterna av Norge 1905 och Finland 1809, de två händelser som skapade det som är Sverige, som höll oss utanför världskrig och stormaktsambitioner. Tack vare de två årens aktiviteter har många av oss fått lära sig och kunnat förstå mer om dessa viktiga skeenden som format oss som land och folk.
Det vill jag att vi skall bygga vidare på 2018. Jag vill se massor av aktiviteter som gör rösträttsstriden begriplig för oss som lever nu. Filmer, teaterpjäser, litteratur vore en önskedröm, ny forskning behövs som hjälper oss att begripa varför vi var sist i Norden med demokrati. Riksbanken bör slå på stort och ge ut en hundralapp med Edéns bild på. Riksdagen bör ta ledningen och anslå ett belopp som inte bör vara mindre än vad som lades på Linnéjubiléet för ett par år sedan. Och förberedelserna måste börja snart.
Jag fick inte lära mig något om detta i skolan, känner inte till filmer eller litteratur om dramatiken kring detta, århundradets viktigaste händelse. Demokratin tycks inte ingå i allmänbildningen på det sätt som t.ex. OS 1912 eller Stockholmsutställningen 1930 gör. Det är vår skyldighet att ändra på det.




















