Nolltaxa i kollektivtrafiken är ett förslag som luftas med jämna mellanrum. Tanken är att om det bara var gratis skulle nästan alla välja att åka kollektivt.

Det kan låta slående, men vid närmare eftertanke är det förstås inte fullt så enkelt. Hur vi väljer att resa har med mycket annat än själva priset att göra. Restiden är en faktor. Tid är som bekant också pengar. Blir det jämförelsevis för obekvämt i tid mellan punkt A och B, eller för få turer erbjuds, väljer vi gärna ett annat färdsätt. Punktlighet och pålitlighet är en annan faktor. Vi måste lita på att tåg eller bussar kommer i tid och att vi hinner fram i tid. Bekvämlighet är en tredje faktor. Att tvingas att trängas på överfulla bussar eller spårvagnar är ingen höjdare.

Om "alla" valde att åka kollektivt skulle det kräva väldiga investeringar för att klara turtäthet, kapacitet och fortsatt konkurrenskraft. Redan i dag är kollektivtrafiken kraftigt subventionerad. Självfinansieringen, det vill säga vad vi resenärer betalar, ligger inte på mer än ungefär 53 procent. Resten, närmare hälften, betalas av skattemedel från regionen. Det rör sig med dagens resande om mer än tre miljarder kronor.

Ju mer vi reser desto dyrare blir kollektivtrafiken, på något sätt. I måndags beslöt regionfullmäktige att godkänna ytterligare en taxehöjning för året (från 1 oktober) på i genomsnitt sex procent. Ett av skälen var höjda bränslepriser, ett annat den utbyggnad för kollektivtrafiken som trängselskatten i Göteborg kräver från nästa år. Beslutet illustrerar också svårigheterna med att försöka hålla en "lågprislinje". 2010 ställde det rödgröna styret ut luftiga löften om en attraktiv enhetstaxa för hela regionen och avstod från en indexuppräkning av taxorna. Enhetstaxan är undanställd i någon garderob och taxehöjningarna har i stället bara i år kommit upp i 11,5 procent, vilket jämfört med 2010 ligger långt över den normala årliga ökningstakten på tre procent.

Lägg allt på skatten, säger någon. Det är dock inte så enkelt. Mer än 80 procent av kollektivtrafiken sker i Göteborgsregionen och redan nu hörs protester från Skaraborg över den senaste regionskattehöjningen som delvis skall bekosta satsningar i Göteborg.

Hur priskänsliga eller prisokänsliga kollektivresenärerna är kan diskuteras. Kollektivtrafiken skall naturligtvis också skötas rationellast möjligt. Men nolltaxa är en orealistisk dröm som bara skulle skada det kollektiva åkandet. Kvalitet kostar – det är inte annorlunda för kollektivtrafiken än för andra områden.