Av alla vidrigheter mänskligheten frambringat tycker jag prostitution är bland det jävligaste. Därför kändes det bra att Göteborgs tingsrätt för ungefär en månad sen dömde till relativt hårda straff i traffickingmålet. Elva rumänska kvinnor togs till Sverige för sexhandel. Två rumänska män dömdes för människohandel och grovt koppleri till sex års fängelse. Fyra andra män fick fängelse i mellan tre och fyra år för grovt koppleri. Alla sex ska utvisas.

Det jag personligen har svårt att värja mig emot är reaktionerna man möter när prostitution diskuteras. Det skämtsamma anslaget, de sneda leendena och ibland direkta anspelningar om att de prostituerade väl har sig själva att skylla. Eller ännu värre. Män som anser sig personligt förolämpade när deras eget ansvar efterfrågas. Vadå att besöka en strippklubb är väl inte hela världen! Det är ju bara en kul grej! Nästan modigt, som att utmana den goda smaken.

Att Evert Taube sjöng om att så gör en svensk sjöman när han går iland eller att Cornelis Vreeswijk skröt med att han utnyttjat prostituerade får väl betraktas som preskriberat vid det här laget. I det förra fallet anspelas det på manlighet och i det senare radikalitet, lika motbjudande ursäkter vilket som tycker jag. Men när man 2012 inte fattar att människohandel med kvinnor och barn hänger ihop med både strippklubbar och pornografi, ja då är man antingen oerhört cynisk eller straffbart korkad.

I början av året släppte Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg rapporten Trafficking i Europa, författad av Sofia Jonsson. Syftet med studien var att förstå hur prostitutionslagstiftningen och nivån på kvalitet i samhällsstyrning i ett land påverkar flödet av människohandelsoffer för sexuellt utnyttjande i Europa. Rapporten finns att ladda ner gratis på Tankeverksamhetens hemsida.

I Europa transporteras kvinnor och flickor från främst öst till väst för att utnyttjas sexuellt om och om igen. Det är det som gör denna bransch så lukrativ, till skillnad från vanliga produkter på en marknad kan kvinnorna och barnen säljas som sexslavar åt olika ägare och användas vid upprepade tillfällen. Idag är det bara drog- och vapenhandeln som inbringar mer pengar inom den organiserade brottsligheten.

För den som vill se sexslaveriet ur de prostituerades perspektiv rekommenderas Majgull Axelssons Rosario är död och Sofi Oksanens Utrensning.