I mitten av juni, när riksdagen stängt sina portar, var det förr Centern som regerade. I alla fall under någon vecka, publicitetsmässigt. Centerstämmorna var ett årligt arrangemang, med den så kallade rikstingsdagen som höjdpunkt, när det tågades under gröna fanor och lyssnades i gröngräset till partiledarens tal. Det var oftast bra sommarväder, gräddan av Sveriges politiska journalister var på plats och nyhetsrapporteringen omfattande.

Med tiden glesnade det något i leden av marschdeltagare och de årliga Centerstämmorna kunde inte heller hindra en långsiktig nedgång i väljarstödet från storhetstiden på 1970-talet. Ändå förvånar det mig att Centern, som efter försäljningen av sin tidningsrörelse är Sveriges rikaste parti, inte klarat av att hålla liv i stämmoarrangemangen. Numera är den traditionella juniveckan övergiven och med den också det återkommande mediegenomslaget.

Publicitet är något partier behöver. Det gäller inte minst Centern för närvarande. Den senaste stora SCB-mätningen som kom för någon vecka sedan gav partiet bara 4,7 procent i väljarstöd. Ytterligare något fall och man är obehagligt nära fyraprocentspärren. Med två partier dansande runt fyraprocentstrecket skulle alliansen börja leva riktigt farligt.

De tre mindre partierna i alliansen har just nu, i mellanvalstider, svårt att hävda sig opinionsmässigt. Centerns motvind har dock varit tydlig ett tag och det är lite förvånande att partiet tycks ha tappat runt en fjärdedel av väljarsympatierna från valet. Inte minst som man sitter på den partistrategiskt viktiga posten som miljöminister.

Problemet där är förstås att Miljöpartiet i kraft av sin oppositionsställning alltid kan kräva och lova mer. Desto viktigare borde då vara att Centern tydligt vågade ta debatten med Miljöpartiet och sätta sin egen agenda för miljöpolitiken. Personligen är jag undrande till att inte Annie Lööf själv valde miljöministerposten och lät Lena Ek få näringsministerposten, i och för sig central och viktig men politiskt föga poänggivande.

I ivern att erövra både stad och landsbygd spretar också Centern åt olika håll. Å ena sidan har vi Stockholmscentern som vurmar för skyskrapsbyggen, å andra sidan landsbygdscentern som står för småskalighet och decentralisering. Avståndet är tillräckligt stort för att förvirra många väljare.

Annie Lööf lovade ökad tydlighet när hon valdes till partiledare. Men bristen på tydlighet och sammanhållet budskap är fortfarande ett av Centerns problem och en förklaring till opinionsläget.