Miljöpartiets omröstning om vinst i friskolor slutade med seger för ord utan innebörd. Syftet får inte vara att ge vinst, men det skall vara fortsatt tillåtet att dela ut vinst. Nåja, huvudsaken är att Miljöpartiet inte ställer sig på Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas sida och kräver vinstförbud. Ett sådant skulle leda till massutslagning av bra skolor.

Argumentet att skattebetalarnas pengar inte får delas ut som vinst är trams. Mycket lite skulle fungera i offentlig sektor utan privata entreprenörer och leverantörer. All medicin och all sjukvårdsutrustning tillverkas av företag som delar ut vinst – för att ta det mest drastiska exemplet.

Vinstdebatten leder bort från det väsentliga. Skattebetalarna skall ha bästa kvalitet för pengarna – även om leverantören är kommunal och inte delar ut vinst.

Miljöpartiet vill vara partiet mellan blocken. Men det var länge sedan partiet tog av till vänster. Helgens kongress bekräftade bilden av ett parti för vilket politik är höjda skatter och fler lagar – inte sällan i publikfriande förpackning.

Under kongressen skrev språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin på DN Debatt att "det är politikernas fel att tåg är dyrare än flyg".

Det kan tyckas märkligt att lågprisflyg mellan Göteborg och Stockholm kan vara billigare än att ta tåget. Men trafikslagen är inte jämförbara. Tågen befinner sig alltid på en nationell marknad medan flyget, liksom sjöfarten, konkurrerar på en global marknad. Att SJ:s tåg rullar på trots höga priser medan flygbolag efter flygbolag med lågprisprofil går i konkurs illustrerar hur olika villkoren är.

Fridolin och Romson anser att flyget subventioneras på tre sätt: utebliven koldioxidskatt, stöd till flygplatser med dålig ekonomi samt stöd till flygbolaget SAS.

Att införa en svensk koldioxidskatt på flyget är i bästa fall meningslöst och i värsta fall kontraproduktivt. Flygbolagen kan enkelt både tanka utomlands och flytta utomlands. Flygets ekonomiska och miljömässiga villkor måste bestämmas på lägst EU-nivå, helst på global nivå.

Stöd till flygplatser är en kommunal fråga och bottnar i att många kommuner ser ett värde i att ha en flygplats, även om den inte är kommersiellt lönsam. Alternativet tåg finns inte överallt och snabba kommunikationer kan vara av avgörande betydelse för det lokala näringslivet och därmed jobben.

Statens stöd till SAS beror på att staten är delägare och alltså måste ta ägaransvar. Det är önskvärt att Sverige säljer sin andel i SAS, men det är inte enkelt. Dels måste det finnas en köpare, dels måste tre nordiska länder vara överens om villkoren.

Miljöpartiet vill satsa mer på tågtrafiken. Det vill alla partier. Oavsett vad regeringen presenterar i höstens infrastrukturproposition, så kommer Miljöpartiet att bjuda över. Den som tror att överbudet enkelt kan finansieras genom att staten klämmer åt flyget accepterar att få gröna dunster i ögonen.

GP 28/5 -12