Vissa frågor kallas eviga - Har livet någon mening? Har människan en själ? Vad är sanning? Vad är tid? Kan man överleva döden? Varför finns någonting snarare än ingenting? Finns Gud? Finns det något före intet och intet för något? Hur uppstod universum och vad fanns innan? 

Till det kan man lägga detta rikes eviga frågor: Vad är tid? (SJ:s fråga) Är tid pengar och finns det pengar i tid? (Anders Borgs fråga) Finns Fredrik Reinfeldt? (Fredrik Reinfeldts fråga) Vad är sanning? (Håkan Juholts fråga).

Aningen luriga frågor att besvara i en krönika men småpotatis jämfört med Göteborgs eviga frågor: Finns det ett krogliv efter 03.00? Kan man överleva som fotgängare? Vad gör cyklisterna på trottoarerna? Får bilar finnas? Varför är det så skräpigt? Hur tänker Dario Espiga? Finns det liv efter Västlänken?  Heter alla verkligen Glenn?

Intet är väl egentligen för stort eller för smått att hanteras i en söndagskrönika men låt mig, i varje fall denna vecka, lägga de existentiella frågorna och rikets skötsel åt sidan. I stället vill jag fokusera på de närodlade eviga frågorna:

Krogarna: Kommunstyrelsens majoritet fattade för ett tag sedan det märkliga beslutet att krogar i Göteborg får ha öppet till 03.00 på fredagar och 05.00 på lördagar. Vad som skiljer fredagar från lördagar, mer än att de är olika veckodagar, är oklart, sannolikt också för beslutsfattarna.

Som vanligt, när någon klantar till det, så skyller man på media. Kommunalrådet Dario Espiga menar att medierna blåst upp en icke-fråga. Men medierna har inte gjort annat än att beskriva och kommentera faktiska förhållanden. Således har vi berättat om undermåliga utredningar och beslutsunderlag och bristande lyhördhet. Vi har speglat reaktionerna från allmänhet och krögare. Det är faktiskt mediernas roll oavsett vad Dario Espiga personligen tycker om saken.  Vad Dario Espiga och kommunstyrelsens majoritet inte tycks inse är att det är inte bara felet i sakfrågan som upprör utan minst lika mycket själva hanteringen. Man köper en parts uppfattning, det vill säga polisens, Sedan beställer man en utredning (eller snarare en partsinlaga) vars resultat understöder det beslut man har bestämt sig att fatta. När det sedan visar sig att utredningens fakta inte håller för en granskning, argumenten tryter och förslaget möts av protester, presenteras ett så kallat kompromissförslag. En kompromiss mellan vad? Antingen är det rätt att stänga 03.00 eller så är det rätt att stänga 05.00. Därför går den nu beslutade "kompromissen" inte att försvara eller argumentera för, vilket ingen heller lyckats med. 

Skräpet: Det verkar inte spela någon roll hur mycket frågan diskuteras, vilka bestämmelser som införs, hur många städdagar som genomförs och hur många eleganta papperskorgar som ställs ut: När våren kommer så förvandlas Göteborg delvis och tidvis till en svinstia. Men vad göra? Sannolikt finns det inget annat att göra än att oförtrutet kämpa vidare med ännu fler papperskorgar, vakter, böter och mer "propaganda" i tron att dessa grisiga göteborgare skall inse att de slösar med allas våra skattepengar och brister i respekt för dem som måste röja undan dyngan - än så länge ett evighetsgöra.

Och slutligen ett annat sorts skräp. Det finns en härlig parfym av Calvin Klein som heter Eternity - Evigheten. Till den hör också andra "dofter" så som den eviga "pisslukten" i delar av vår sköna stad. Sålunda kunde GP här förleden berätta om urinstanken i Lejontrappan vid Stora Hamnkanalen, en stank som är evig i den bemärkelsen att den är så gott som omöjlig att tvätta bort. Det finns alla anledning att både fördöma och bötfälla port- och gatupissare men det är med kissande som med skräpande. Finns det ingenstans att göra av "skräpet" så får det bli gatan. Ledarsidans Gert Gelotte berättade i målande ordalag om sina vederstyggliga vedermödor på den publika toalettinrättningen i Brunnsparken. Det är bara att hålla med redaktör Gelotte: Civiliserade städer har hyggligt städade ställen där man kan utföra sina trängande behov. Så fram för fler offentliga och välstädade, toaletter!

Men man kan inte sluta en vårkrönika med utgjutelser om kisslukt när den härliga värmen äntligen kommit och syrenerna doftar ljuvligt.

Och det är faktiskt så att det doftar mer av syren än det där andra!