Att Lejontrappan vid Brunnsparken i skydd av mörkret används som toalett förvånar mig inte dugg. Mot trängande behov hjälper ingen ordningsstadga och det är ont om offentliga toaletter i Göteborg. Jo, jag vet. Det finns en i Brunnsparken. Jag var där häromkvällen. Det var inte första gången, så jag anade vad som väntade. Dock var jag så illa tvungen.

Bara att ta i det kladdiga handtaget krävde självövervinnelse. Stanken väckte minnen av ett oförglömligt toalettbesök i Sibirien, men nu var jag i Göteborg. Att skorna klibbar i golvet kan jag stå ut med. Att väggarna är lika klibbiga vet jag. Alltså aktar jag kläderna. Framför mig skålen, fylld till brädden av urin och fimpar. Det droppade på golvet.

Jag ville ut. Men tränger det på, så tränger det på. Jag ställde mig i mitten för att inte nudda väggarna och ändå nå fram. Dörren stängdes. Det blev kolsvart.

Nu var situationen kritisk. Med ena foten knuffade jag upp dörren och släppte in en strimma ljus – nog för att kunna träffa målet. På andra foten balanserade jag. Det gick någorlunda.

Män kan till nöds ställa sig i ett skumt hörn. Hur gör kvinnor? I den civiliserade världen finns offentliga toaletter – bemannade och välstädade. Bygg några sådana i Göteborg!

Gert Gelotte