För några veckor sen var det stort pådrag med anledning av biljettkontroll på spårvagnen. På TV kunde man se hur en person hölls fast med uppmaning att lugna ner sig. Personen ifråga dividerade med kontrollanterna huruvida hon hade stämplat i tid eller ej. Bilderna spreds blixtsnabbt via våra sociala medier och snart hade det skapats protestgrupper mot kontrollanternas påstått brutala metoder. Underförstått fascistiska.

Jag tycker alla medborgare ska behandlas anständigt utifrån de rättigheter och skyldigheter vi äger. Men uppriktigt sagt uppfattade jag inte det upprörande övervåld som beskrevs så utförligt. Jag såg ett antal människor som gjorde sitt jobb. Inte ett särskilt trevligt arbete alla gånger, men ändå. Låter det fascistiskt? Jag tror vi har blivit så blinda inför det som håller på att ske på politisk nivå i vårt land att vi totalt tappat perspektivet. Vi silar mygg och sväljer kameler.

Ungefär samtidigt släppte den lokala tankesmedjan Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg en rapport med rubriken Arbetarrörelsen och hotet från högerpopulisterna, författad av Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg. Den finns att ladda ner på Tankeverksamhetens hemsida. Författarna gör en genomgång av hur hotet från högerpopulismen ser ut i Europa och ger även några förslag på motstrategier.

Under perioden efter andra världskriget dominerades de flesta länderna i Västeuropa av två politiska krafter, arbetarrörelsen och borgerligheten. Idag existerar ett tredje block i allt fler länder, ett högerpopulistiskt eller i värsta fall högerextremt. För arbetarrörelsen finns det två fronter att ta strid mot: Dels den traditionella borgerligheten, som sedan början av 1980-talet ofta haft en nyliberal framtoning. Dels de högerpopulistiska och högerextrema partierna.

Två omständigheter verkar spela extra stor roll för högerpopulismens framväxt: Att högern och vänstern har närmat sig varandra samt att man inte diskuterar välfärd, jobb och ekonomi lika mycket som tidigare. Det finns ett verksamt motgift, när facket är närvarande och starkt bidrar det till att minska möjligheterna för främlingsfientliga partier. För socialdemokratins del handlar det om att visa på skillnad mellan höger och vänster. Om att utgöra ett tydligt alternativ till den moderatledda regeringen.

Vi riskerar att få ett tredje politiskt block i vårt land. Där har vi verkligen något att bli upprörda över.