Nyligen placerade Medieakademin journalisterna på sista plats i förtroendebarometern. Självklart hörde läsekretsen av sig – nåja några stycken.

De skadeglada, som anser att journalister är del i den stora konspirationen mot sanningen, gladdes över att så många genomskådar komplotten. ”Sanningen” brukar vara att invandrarna i allmänhet och muslimerna i synnerhet tar över Sverige. Varför minoriteter uppfattas som hot mot majoriteten och inte tvärt om är en intressant psykologisk gåta med upprepat otäcka konsekvenser historien igenom.

De bekymrade, som tilldelar journalister en viktig roll i demokratin, undrar varför och funderar över konsekvenserna. Det gör jag också eftersom journalistiken och därmed journalisterna är demokratins smörjmedel – av bättre såväl som sämre kvalitet.

Något som inte mäts, men som hör till bilden, är att allmänhetens låga förtroende för journalister motsvaras av journalisternas låga förtroende för allmänheten. Ju hårdare konkurrens på mediemarknaden desto större utrymme får Melodifestivalen. Det kallas att gå down market och betyder att konkurrera om de breda publik- och läsargrupperna.

För inte så länge sedan bestämde journalisterna, och framför allt journalisternas chefer, vad som var lämpligt att tillhandahålla. Alternativ saknades. Nu styr läsarnas, lyssnarnas och tittarnas val journalistiken på ett sätt som tidigare bara gällde på kvällstidningar.

Men detta är knappast ett uttömmande svar på frågan varför endast 24 procent av de tillfrågade i Medieakademins undersökning har stort eller mycket stort förtroende för journalister. Lika lågt förtroende har ”dagspressen” medan förtroendesiffran för den ”lokala morgontidningen” är hela 51 procent. Är det så enkelt att det eller den man känner till har man också stort förtroende för?

Medielandskapet förändras. Samtidigt som massmedia går down market skapas nischer för media som går up market. Men man får söka upp dem själv. Kanske har media blivit så mångfacetterat att det inte längre går att tala om journalister som en sammanhållen grupp.

Hur som helst är det journalisternas ansvar att producera kvalitet, även om Melodifestivalen, för att förtjäna förtroende. Men kvalitet förutsätter efterfrågan, annars är den snart nedlagd. Det är som med hönan och ägget. Utan det ena inte det andra – och tvärt om. Vad som kommer först är ogörligt att reda ut.