Man kan undra om det var så välbetänkt av Stefan Löfven att som ny partiledare för socialdemokraterna välja Göteborg som platsen för det första stora offentliga framträdandet. Visst, Socialdemokraterna styr Göteborg sedan arton år och visst har det då och då talats om att Göteborg skall vara något slags socialdemokratiskt skyltfönster.

Låt oss då titta in i detta skyltfönster och se vad ett långvarigt socialdemokratiskt styre har lett fram till.

I gårdagens GP kunde vi läsa om hur Lärarnas Riksförbund i en nationell undersökning pekar ut Göteborg som en värstingkommun när det gäller skolans oförmåga att ge stöd till särskilt behövande elever. Inte bara lågt betyg på skolan i Göteborg utan rentav bottennapp.

Trots fagert tal om nyproduktion av bostäder är det sedan många år en skriande brist på bostäder i Göteborg. Detta är inte bara besvärligt för dem som söker bostad utan hämmar också på ett allvarligt sätt stadens utveckling. Även när det gäller studentboende är det stora svårigheter för ungdomar som söker sig till Göteborgs Universitet eller Chalmers att hitta en vettig bostad. Bostadsbristen leder också till att priserna trissas upp till mycket höga nivåer och att det återigen förekommer svarta affärer med hyreskontrakt.

I en stad där det är svårt att hitta bostad tycker man att det inte skulle vara något större problem att få dagisplats för de familjer som behöver en sådan men i det socialdemokratiskt styrda Göteborg råder en kronisk brist på barnomsorg.

Vi som lever och verkar i Göteborg vet att vår stad är Sveriges industriella hjärta. Det är här och i övriga Västsverige som huvuddelen av industriproduktionen sker. Det är här i Göteborg som handeln till och från Norden lossas och lastas. I denna miljö tycker man att näringslivsklimatet skulle vara utmärkt men icke så. I Svenskt Näringslivs årliga mätning fortsätter Göteborg att halka utför och ligger nu skamligt långt ner på listan över de kommuner som har ett bra respektive dåligt näringslivsklimat

I totalrankingen hamnar Göteborg först på plats 127 och åker ner trettio platser sedan förra rankingen. Bland annat är det kommunens service till företag och tillämpning av lagar och regler som brister, men allra värst är att attityden bland politiker och tjänstemän mot företagen är under all kritik.

Riklig tillgång till vacker natur och glada jovialiska göteborgare räcker förstås en bit men brist på boende, svårt att få dagisplats, skolor som inte klarar att ge barnen vad de behöver och därtill ett uselt näringslivsklimat är förödande. Vem söker sig till den staden? Det är naturligtvis heller inte någon tillfällighet att såväl Stockholm som Malmö växer snabbare än Göteborg och på sikt kommer att dra ifrån om det inte blir ändring på sakernas tillstånd i vår stad.

Även om vädret var vackert och åhörarskaran alldeles ovanligt stor så är det frågan om Löfvens val att debutera i Göteborg var så vidare välbetänkt med tanke på hur det står till i Göteborg efter arton år med socialdemokratiskt styre. Att hans tal heller inte innehöll något som går till historien är förstås en annan sak.