GP publicerar under helgen artiklar om Alfons Åberghuset och de många märkliga turerna runt detta projekt. För det är verkligen anmärkningsvärt hur en författare och hennes släktingar efter önskemål fått rätt att ta över ett kulturminnesmärkt hus i en kulturminnesmärkt park och hur detta har kunnat ske trots invändningar från både tjänstemän och oppositionspolitiker.

Nästan än värre är hur kommunen utan att blinka tagit på sig mångmiljonkostnader utan att väga dessa mot andra eventuella satsningar på barnkultur i Göteborg. Mycket av det som rör Alfons Åberg-huset har dessutom skett utan demokratisk insyn. Precis så som det inte får gå till i en kommun. Att i princip ingen i dag verkar kunna redogöra för vem som har agerat på vems uppdrag är inte förvånande.

I veckan har Göran Johansson (S) fått utstå mycket kritik för sin ”handslagspolitik”. Alfons Åberghuset tyder på att sättet att styra staden inte har förändrats nämnvärt. Rätt kontakter är viktigare än finansiering, k-märkningar och kommunallag. Och det är vad kritiken handlar om. Bristen på öppenhet och respekt för regelverk. Inte att någon skulle tycka illa om figuren Alfons Åberg.

Malin Lernfelt