Utbildningsminister Jan Björklund menar väl med förslaget om att sy ihop en kortare, teorifri yrkeskurs för att rädda elever från att hoppa av gymnasiet. Men idén ger intryck av ett desperat hugskott och fick således vass kritik från flera håll.

En av de mer onyanserade sågningarna kom beklagligt nog från Lärarförbundets Eva-Lis Sirén. Hon anklagade utbildningsministern för att vilja montera ned gymnasiet och försvaga Sverige som kunskapsnation.

Det är naturligtvis inte utbildningsdepartementets avsikt. Förslaget bör ses som ett försök att lösa ett mycket allvarligt problem. Även i Göteborgsregionen bekräftas trenden med ökad elevfrånvaro och avhopp, i rapporten ”GR dropouts”. Att vuxensamhället försöker finna vägar att hjälpa dessa ungdomar är oerhört viktigt.

Kruxet är bara att bakom elevernas frånvaro finns oftast en komplex problembild som kan skilja sig starkt från individ till individ. Psykisk ohälsa, funktionshinder, sociala problem i familjen och en skola som sällan förmår individanpassa undervisningen är några exempel på orsaker till skolk.

En elev som lider av psykisk ohälsa blir inte hjälpt av en yrkeskurs. I hennes fall kan det vara tillgänglighetsbrister inom barn- och ungdomspsykiatrin som lägger hinder i vägen.

En annan elevs skoltrötthet kan bero på att självförtroendet gradvis knäckts i överfulla klassrum med lärare som saknar rätt specialpedagogisk kompetens.

– För den eleven kan en praktikplats i kombination med skräddarsydd undervisning vara en lösning, säger en rektor i GR-regionen.

Rektorn bekräftar att en del gymnasieskolor redan i praktiken jobbar med att erbjuda skoltrötta elever okonventionella, specialanpassade kurslösningar – vilket också är vad som rekommenderas i rapporten GR-dropouts.

Ett kort, teorifritt kursspår då? Som snabblösning är det lika tveksamt som alla andra ”universalmedel”. Utbildningsdepartementet bör tänka ett varv till.

GP 12/2 -12