Bygg en tunnel i stället för en ny Götaälvbro, föreslog Lars Nordström (FP) på GP Debatt i går. Det är ett förslag i senaste laget. Av säkerhetsskäl, broar håller inte i evighet, måste Götaälvbron vara ersatt senaste 2020 – alltså om åtta år. Men helt omöjligt är det inte att planera om från bro till tunnel.

En bro är billigare men för med sig tydliga nackdelar. Göta älv är en farled. Det innebär att bron måste vara hög och öppningsbar. Även om en ny bro får 12 meters segelfri höjd i stället för den nuvarande brons 19,5 meter, så behövs långa och skrymmande påfartsramper mitt i centrala Göteborg. Korta, men branta påfarter klarar inte spårvagnarna. En tunnel undanröjer alla dessa problem.

Dock blir en tunnel betydligt dyrare, vilket sannolikt är argument nog för att bygga en bro. Särskilt som Nordströms tunnelförslag inte ersätter Götaälvbron.

Nordström vill se en spårvägstunnel, som i framtiden kan användas som del i en eventuell tunnelbana. Bussarna hänvisar han till den planerade Marieholmstunneln. Bilarna glömmer han bort – liksom cyklister och fotgängare.

Men när Göteborgs centrum i en snar framtid ligger på båda sidor om älven måste Götaälvbrons ersättare kunna användas av alla trafikanter. Fler färjor kan möjligen ersätta en bro för cyklister och fotgängare. Men bilar och bussar kan inte hänvisas till Tingstads- och Marieholmstunnlarna utan stora trafikproblem. Dessutom försvinner kapacitetsvinsten om Marieholmstunneln i stället för att avlasta citytrafiken skall ta hand om den.

Lars Nordström har rätt när han skriver att en tunnel skapar en handlingsfrihet som inte återkommer om en bro byggs. Tomtmarken i centrala Göteborg kan användas bättre än till enorma ramper. Men ett realistiskt tunnelalternativ måste rymma såväl bilar och bussar som spårvagnar. Kanske också cyklister och gångtrafikanter.

Med tunnel kan vi få en mänskligare stadskärna. Ytterst handlar det om pengar – tyvärr. Men det kan vara värt att överväga om möjligheten finns – en sista gång.

GP 11/2 -12