Veckans politiska debatt har dominerats av statsministerns filosoferande kring att vi i framtiden kan komma att behöva vara i arbete större del av vårt liv. Hade han stannat där hade väl allt varit frid och fröjd men han sa dessutom att det skulle kunna handla om yrkesarbete ända fram till 75 år och detta har fått debattens vågor att gå höga.

Naturligtvis är det många yrkesarbetande som är väldigt hårt slitna redan vid 60 års ålder men det finns å andra sidan också många som både orkar och vill arbete efter fyllda 70. Såvitt jag förstår handlar resonemanget mer om att ge möjlighet än att tvinga någon att arbeta efter 70.

Min morfar var grovarbetare i byggbranschen och hade slitit hårt i sina dagar. De sista åren under hans yrkesliv längtade han efter den dag han skulle få gå i pension 67 år gammal och han jublade när dagen var kommen. En hårt arbetande odalman på en granngård till mitt föräldrahem var av helt motsatt åsikt och han vägrade sluta arbeta så länge han levde.

Jag har en bekant som är över 80 och full av energi som började läsa latin häromåret så ålder behöver inte hindra flit. Jag håller med statsministern om att det är bra att göra det möjligt för de som vill att stanna kvar i yrkeslivet även efter 67 års ålder.

Finanskrisen rullar vidare och de styrande i Grekland kämpar för att landet inte ska hamna i ett totalt ekonomiskt kaos. Trots att alla greker borde vara helt klara över hur läget är så fortsätter man strejka och demonstrera i stället för att ta tag i problemen, betala sina skatter och arbeta landet ur denna skuldfälla.

Jag har skrivit det förut men jag tycker det är värt att upprepa. De baltiska folken hamnade i samma situation som grekerna får ett antal år sedan. De drog åt svångremmen stenhårt, bet ihop och jobbade och har på ett fåtal år skapat stabilitet i sina statsfinanser, ett föredöme värt att ta efter.

Här hemma i Västra Götaland har debatten handlat om betydlig mer jordnära frågor. Sveriges farligaste väg E 20 har åter kommit i fokus efter ett par tragiska dödsolyckor. På regionfullmäktiges sammanträde i tisdags bevittnade vi ett skådespel som inte går av för hackor.

Socialdemokraten Gert-Inge Andersson som försöker styra regionen med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet intog två motstridiga ståndpunkter. Han förklarade att regionfullmäktiges beslut från 2009 där vi kräver att staten bygger en fyrfältsväg genom länet gäller.

Direkt efter att han gjort denna deklaration meddelade han att han å andra sidan har en politisk uppgörelse med Miljöpartiet som gör att han är nöjd med en två plus ett väg eller till och med en ett plus ett väg. Bara trafikverket sätter upp vajerräcken.

Att Socialdemokraterna på riksplanet tappat trovärdigheten när det kommer till att lyssna in och formulera lösningar på människors vardagsproblem är en sak. Att de nu även tappat förmågan att både regera och stå för sina beslut i regionen är värre.