Gå inte på svartklubb! Den allmänna uppmaningen från Malmös starke man, Ilmar Reepalu, publiceras ironiskt nog samma vecka som social resursnämnd fattar det lika väntade som häpnadsväckande beslutet om att framtvinga tidigare krogstängning i Göteborg.

Vad angår oss då Malmös problem med svartklubbar och dess mörka baksida med smuggelgods och organiserad kriminalitet?

Att svartklubbarna finns här också kanske? För de gör det. Fortfarande.

– En svartklubb där alla har tillträde och kan ramla in och dricka öl? Visst, ibland kan det vara så säger chefen för Göteborgspolisens brottsspaningsenhet, Per-Åke Loftegård, i Sydsvenskan. Han berättar vidare om föreningslokaler där man bedriver illegal verksamhet.

Enligt Göteborgspolisens bedömning rör det sig om en sju, åtta svartklubbar. På 90-talet var de fler. I samtliga storstäder. Det var då femöppet infördes, på uppmaning av polisen.

I Stockholm tycker de flesta fortfarande att det var ett vettigt beslut. Varför framgår exempelvis av socialförvaltningens resonemang, i ett svar på en motion från en MP-politiker 2008.

Förvaltningen anser det osannolikt att den nöjeslystna publiken i en storstad går hem och lägger sig efter klockan tre. Därför befaras striktare öppettider leda till att situationen med svartklubbar återuppstår.

”Svartklubbar står per definition utanför myndigheternas kontroll. Helt illegala nattklubbar följer inte heller andra regler, exempelvis skulle en brand i en för ändamålet olämplig festlokal kunna få förödande konsekvenser”.

Bara häromdagen skrev GP om tillslaget mot ”brakfesten” i Partille, ett ungdomsarrangemang i en lokal som visade sig både ha hunnit bli överbefolkad och dessutom hade blockerade nödutgångar. Denna gång hann polisen stoppa verksamheten i tid. Men hur blir det om svartklubbarna åter ökar i omfattning?

En tidigare krogstängning gör inte bara Göteborgs förbudspolitik till allmänt åtlöje och ger staden dåligt rykte som nöjesstad. Besluten kan försämra säkerheten.

Vill Göteborgs ledande politiker hellre skynda fram ett illa övervägt beslut och därmed riskera en ny brandkatastrof, än se till att åtminstone basera beslutsfattandet på en konsekvensutredning värd namnet?

GP 10/2 -12