Giftiga utsläpp och skadebevis i form av döda fiskar har omöjliggjort mörkläggning. Vem "bovarna" i dramat är står också klart. Ändå riskerar förundersökningar om miljöbrott att läggas ned. Det visade nyligen GP:s artiklar om petrokemin i Stenungsund.

Resultaten är dessvärre inte unika. Brottsförebyggande rådet har tidigare pekat på att få anmälda miljöbrott leder till åtal. Av dem är det dessutom många som ogillas i domstolen. Trots att lagstiftningen skärpts sedan miljöbalken infördes finns bestående svårigheter att få någon fälld för miljöfarliga utsläpp.

Vidare finns det företag som, trots att de fälls, ändå kan räkna med vinst. Det visade en uppsats som lades fram i höstas vid Uppsala universitet.

Juriststuderande Charlotte Bourner har granskat hundratals domar inom miljöområdet 2007-2010 och konstaterar att företagsboten i genomsnitt var lägre än 50 000 kronor.

Straffet är inte strängt nog för att motivera laglydnad.

– Det leder till att företag som sköter sig missgynnas, vilket snedvrider konkurrensen. I förlängningen leder det till att samhällets respekt för rättsystemet undermineras, sade Charlotte Bourner i en intervju i Miljöaktuellt i januari.

Hon anser att rättsväsendet varit för naivt och inte ser miljöbrott som ekonomisk brottslighet. Därför syns det inte i lagstiftningen och tillämpningen.

Stefan Karlmark, före detta miljöåklagare vid Riksenheten för miljö och arbetsmiljömål, delar uppfattningen att straffskalan är för mild och att domarna har en alltför förlåtande inställning. Han anser också att det var ett misstag att avskaffa det personliga straffansvaret till förmån för företagsboten. Det svider helt enkelt mer att tvingas att personligt ansvar, med exempelvis krav på avgång som en naturlig följd.

Ett annat problem i sammanhanget är att polisutredningar tenderar att dra ut på tiden. De aktuella förundersökningarna om miljöbrott i Stenungsund befaras exempelvis påverkas av att miljöutredarna inom polisen i Västra Götaland för närvarande är färre än vanligt.

– Dessutom har utredningar av det här slaget ingen deadline, om man bortser från preskriptionstiden, sade kammaråklagare Jörgen Lindberg i Lokaltidningen Stenungssund i januari.

Kan ett företag alltså komma undan helt, alternativt lindrigt, med att vid upprepade tillfällen släppa ut gifter som exempelvis slår hårt mot bestånd av en hotad och därför fredad art som ålen? Risken förefaller påtaglig.

Den enda rimliga slutsatsen är att miljölagstiftningen måste skärpas betydligt för att få det bett vi bör kunna begära. Centern har lovat att stärka miljöskyddet, att se till att påföljderna blir proportionerliga. Lena Ek bör börja jobba på saken.