När Västra Götalandsregionen bildades var ett av skälen att kunna sätta gemensam kraft bakom kraven på en bättre infrastruktur, satsningar som länge försvårades av gamla och stundtals till synes oöverstigliga länsgränser.

När regionfullmäktige på tisdagen debatterade E 20, i skuggan av de svåra dödsolyckorna visade sig dock kraften ha ersatts av närmast kraftlöshet.

För tre år sedan var Socialdemokraterna ense med en bred majoritet av partierna i fullmäktige om att E 20 genom Västergötland borde bygga ut till en 2 + 2-väg, det vill säga motorväg eller det som ibland kallas motorvägsstandard.

Varken trafiken eller olyckorna har minskat sedan dess, men i gårdagens debatt förklarade sig regionstyrelsens ordförande Gert-Inge Andersson (S) nöjd med om det bara blev någon förbättring.

Vår uppfattning är glasklar, hävdade Andersson med en formulering som kan bli klassisk, varefter han förklarade att han visserligen föredrog en 2 + 2-väg, men att det egentligen kunde vara lika bra med en 2 + 1-väg. Regionledningen (S, V, MP) har helt enkelt ingen uppfattning i en fråga som dominerat nyhetsmedierna de senaste månaderna, utan godtar vad Trafikverket än kommer fram till.

Bakgrunden är förstås de låsningar som finns i den nuvarande regionledningen, där Miljöpartiet varit starka motståndare till allt vad som skulle kunna liknas vid motorväg. Under intryck av de svåra olyckorna har partiet tvingats backa, men det har skett till priset av att regionmajoriteten avstår från att söka påverka. Trafikverket får bestämma. 

GP varnade redan före de båda regionvalen för de låsningar som skulle kunna uppstå i just infrastrukturfrågorna vid en rödgrön majoritet. Det hade åtminstone till delar kunnat undvikas om Socialdemokraterna lyft upp och prioriterat dessa frågor vid de inledande politiska koalitionsförhandlingarna. Så skedde inte, med resultat att partiet nu inte förmår stå upp för de uppfattningar man uttryckt före valen.

Debatten var föranledd av en interpellation av Centerns Kristina Jonäng. Hon efterlyste ett kraftfullt agerande från regionen och pekade på att många andra intressenter runt om i landet konkurrerar om pengar till infrastruktursatsningar.

Hårdast i ordvalen var Lars Nordström (FP). Han såg det som genant med en regionledning som i stället för att agera politisk påtryckare passivt väntar på statens besked. Nordström framhöll att de flesta stora projekt, som utbyggnaden av E 6, bedömts som samhällsekonomiskt olönsamma men ändå kunnat drivas igenom med politisk vilja.

Gert-Inge Anderssons försvarslinje var att uppmana de borgerliga att söka påverka sin regering. En skön soppa, där regionens ledande parti måste hoppas på att oppositionen skall kratta manegen.

GP 8/2 -12