När medellivslängden stiger är det naturligt att pensionsåldern följer med – om vi inte vill avstå en betydligt större del av lönen i pensionsavgifter. Den formella pensionsåldern behöver kanske inte höjas. Pensionssystemets konstruktion medför att varje blivande pensionär ställs inför ett tydligt val: lägre pension under fler år eller högre pension under färre år.

Fler och fler väljer att arbeta längre. Men om den faktiska pensionsåldern skall fortsätta öka är det nödvändigt att arbetsmarknaden och socialförsäkringarna anpassas, så att fler kan arbeta så länge de vill och kan.

I tisdagens Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet resonerade statsminister Fredrik Reinfeldt om ett framtida arbetsliv som kan sträcka sig till 75 årsdagen. Det är en nyttig tankeövning. Men skall den omsättas i praktiken behöver mycket förändras – framför allt för dem som har tunga och slitsamma arbeten och därav tvingas till tidig pension.

Görs inget åt deras arbetsvillkor och möjligheter till "karriärväxling" väntar dem en allt sämre pension, relativt sett, i takt med att den faktiska pensionsåldern stiger. Det är oacceptabelt. Skall Sverige hålla ihop får kopplingen tungt arbete, låg lön, dålig pension inte bli ännu starkare.

GP 8/2 -12