Nationer har inga vänner, bara intressen. De Gaulle sa det. Möjligen citerade han lord Palmerston, det brittiska imperiets premiärminister vid mitten av 1800-talet. Men många andra har också sagt det – för att klarlägga vad som menas med realpolitik.

Det kan sägas ligga i Rysslands och Kinas intressen att motverka USA:s inflytande i arabvärlden. Olja är ett skäl, vapenexport ett annat. Men framför allt handlar det om maktbalans i obalans mellan gamla och nya supermakter. Därför la Ryssland och Kina in sina veton när FN:s säkerhetsråd i lördags voterade om skärpta sanktioner mot Bashar al-Assads bloddrypande välde i Syrien.

I går morse kvitterades FN:s handlingsförlamning med ett nytt blodbad i staden Homs. Fem på morgonen svensk tid återupptog den syriska regeringsarmén bombardemanget.

– Det är fruktansvärt här. Raketer regnar över oss. Massiva explosioner skakar byggnaderna. Vi vet inte vad vi ska ta oss till, berättade en Homsbo för den arabiska tv-kanalen al-Jazira.

Några timmar senare rapporterade den belägrade oppositionen om cirka 50 döda – som kan läggas vid sidan av 20 döda i söndags och 200 döda i lördags.

Försöken att få ett fredligt slut på diktaturen i Syrien sker nu via påtryckningar på Ryssland. Tysklands förbundskansler Merkel ifrågasatte i går Rysslands intresse av att driva en Syrien-politik på tvärs mot Arabförbundet. Frankrikes president Sarkozy lovade att tala med sin ryske kollega Medvedev.

USA och EU kan ensidigt skärpa sanktionerna mot Syrien, men effekten torde bli begränsad när samtliga bakdörrar är öppna.

Om Ryssland ändrar inställning, så blir det knappast förrän efter presidentvalet den fjärde mars. Att ha en hög profil mot USA är populärt bland de ryska väljarna. Premiärministern och presidentkandidaten Vladimir Putin tvekar inte att spela på den känsla av underlägsenhet som följde på Sovjetunionens sammanbrott och därmed nederlaget i kalla kriget.

Dock har Ryssland en möjlighet att sätta press på Syriens diktator när utrikesminister Sergej Lavrov idag besöker Damaskus och Bashar al-Assad. Men hoppet är inte stort. Lavrov vill se en intern politisk dialog. Men al-Assad slåss nu för sin bokstavliga överlevnad efter att ha mördat sig förbi alla möjligheter till kompromisser.

Nästan alla fakta talar för fortsatt inbördeskrig och att syrierna får det mycket sämre innan det möjligen blir bättre. I går eftermiddag uppgavs bepansrade fordon attackera oppositionen i staden Zabadani.

För detta vilar ansvaret tungt på Ryssland och Kina som blundar för syriernas lidande och så utmanande handlar enligt principen att nationer inte har några vänner, bara intressen.

GP 7/2 -12