Socialdemokraternas nye partiledare Stefan Löfven har problem att komponera sitt lag. Fortfarande dröjer beskeden om den nya laguppställningen i riksdagen. Ett sipprade dock ut under veckan, nämligen att ekonomiske talesmannen Tommy Waidelich försvinner. På annat sätt kan inte tolkas att han inte får ställa upp i dagens debatt om vinster i vården mot finansminister Anders Borg – den som anmälts från Socialdemokraterna är skatteutskottets Jennie Nilsson. En anmärkningsvärd förändring med tanke på att Waidelich själv initierat debatten.

En nyckelfråga gäller vem som skall leda riksdagsgruppen. Det är nämligen den personen som skall ta de centrala partiledardebatterna i riksdagen, där Stefan Löfven inte har någon plats. Nuvarande gruppledaren Carina Moberg, utnämnd av Håkan Juholt, är närmast anonym för svenska folket. Förre gruppledaren Sven-Erik Österberg skulle vara en närmast idealisk gruppledare för Löfven, tung och trygg, men han är inte känd som någon färgstark debattör.

För att komma ur knipan diskuterar nu Socialdemokraterna att försöka få in Löfven köksvägen, det vill säga att han skulle få delta i just partiledardebatterna i riksdagen trots att han inte är riksdagsledamot. Något sådant tillåter inte riksdagsordningen, men med 75 procents majoritet skulle det gå att ändra.

Visst skulle underhållningsvärdet, kanske också informationsvärdet, öka med Löfven i talarstolen. Men riksdagsordningen har av hävd grundlagskaraktär, utan att formellt vara en grundlag, och sådana bör man ändra i först efter gedigen eftertanke. Dessutom finns formuleringar i regeringsformen, som är en grundlag, om att det bara är riksdagsledamöter och statsråd som får delta i riksdagens arbete. Om man skall börja ge sig på tolkningar av regeringsformens stadganden lite som det passar, är man ute på tunn is. Utgångspunkten måste ändå vara att riksdagen är forum för de av svenska folket demokratiskt valda politikerna, inte de av partierna valda politikerna.

Löfven själv markerade i en TT-intervju i går några kloka pragmatiska ståndpunkter: han vill inte oreflekterat fälla bilan över rut- och rotavdrag och han vill inte ha något förbud mot vinster i välfärdssektorn, utan angripa problemen på annat sätt. Det går med andra ord att få fram ståndpunkter även vid sidan av riksdagens talartribun. Med 112 riksdagsledamöter måste väl S också lyckas få fram någon som klarar centrala debatter.

Dessutom lär också SVT framöver ordna partiledardebatter. Där kan vi nog räkna med att Löfven – i motsats till Juholt – är beredd att ställa upp.