Ska barnen lära sig skriva och läsa på surfplatta eller med papper och penna? Är det den närmsta framtidens universella fråga? Utbildningsnämnden i Sollentuna kommun har retat upp utbildningsminister Jan Björklund (FP) med sitt införande av läsplatta i sexårsverksamheten och att helt upphöra med att lära eleverna i årskurs ett att skriva med papper och penna. Att de ansvariga politikerna dessutom kallar gammal hederlig papper och penna-metod för forntid gör inte gamle majoren Björklund gladare.

–Jag studsade till när jag läste tidningen, säger han till DN.

Det finns så klart inget självändamål med något verktyg. För att kunna kommunicera har människan format ord och utvecklat verktyg, och det ligger i vår natur att ständigt förbättra tekniken.

Det viktiga är självklart att barnen lär sig använda de kommunikationsverktyg som krävs för mänskligt interagerande. Och inte minst lärande. När surfplattan, smarta telefoner och datorer tar över både vardag, fritid och yrkesliv, finns det verkligen behov av något så uråldrigt som papper och penna?

Idén att använda något som lämnar fysiska spår på något annat kan härledas 5 000 år tillbaka i historien, till kilskriftens dagar i Mesopotamien. Sedan dess har tekniken utvecklats stadigt till det effektivare och enklare. Lertavlan byttes mot djurhud som byttes mot papyrus; vassröret blev genom olika transformationer till slut den variant av penna som används i dag.

Genom historien har de nya verktygen både revolutionerat och stött på hårt motstånd. Så sent som på 1960-talet var det i Göteborgs skolor förbjudet att använda kulspetspenna. Om man inte kunde skriva med stålpenna och bläck kunde man inte få jobb ansåg de ansvariga. Vem har i dag, förutom kalligrafer och forskare, användning för stålpenna eller kilskrift?

Den självklara lösningen på dilemmat är givetvis att använda båda metoderna tills utvecklingen säger annat. Hur det blir i framtiden får dagens generation unga bestämma. Men vi ska inte beröva dem valmöjligheten.

–Det går inte att hejda utvecklingen, men man kan inte ställa metoderna mot varandra, säger Ingrid Pramling Samuelsson Professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Min 2-åring håller med. När han vill byta kanal på tv:n eller se ett annat klipp på Youtube på datorn knackar han, eller drar med fingrarna, på skärmen. För honom är det världens mest naturliga sak. Men han tycker också om att måla med vanliga kritor. Gärna på väggar och golv.