Göteborg jubilerar år 2021. Då är det 400 år sedan Gustav den II Adolf enligt myten pekade ner på någon lerig kanal och utbrast ”Här ska staden ligga”. Detta jubileum måste staden möta med värdigt firande och något som dagens göteborgare kan lämna efter sig till kommande generationer.

Förutom en fungerande kollektivtrafik som förbinder både stadens delar och länet finns långtgående visioner om att stadens centrum ska förskjutas något. Närmare bestämt mot älven. Tanken är vacker och knappast ogenomförbar. Det kommer kosta, men är både anständigt och nödvändigt. Projektet Centrala Älvstaden sjösattes efter att kommunstyrelsen år 2010 fastslagit målsättningen med att förbinda älvområdet med den centrala staden.

I tisdags samlades många intresserade på Handelshögskolan för att höra ledningen för projektet presentera resultat från den workshop som anordnades förra året.

Presentationen var snygg och idéerna bra, även om jag tvivlar på att Göteborgaren i allmänhet känner till stadens konkreta planer. I maj ska projektet dras för kommunfullmäktige och därefter väntas beslut. Då är det 9 år kvar till jubileet.

Tiden är, minst sagt, knapp. Dels måste visionen följas upp av politisk handlingskraft, sen ska maskineriet sätta igång, bygglovas sökas, överklagas och överprövas. Tunnlar ska grävas och broar byggas. Parker ska anläggas och industriområden integreras med bostäder och handel.

Theo Papaioannou ordförande för Vägvalet är kritisk till senfärdigheten.

- Vi kommer inte ha något att presentera 2021, förutom Kvillestaden, och den ligger utanför Centrala Älvstaden, säger han. En ny Göta älvbro blir det, men den står utanför det nya projektet.

Västlänkenprojektet som ingår i K2020 ser ut att kunna bli klart framåt 2028 om inga förseningar inträffar. Centrala Älvstaden, vilken form det nu blir kanske får se dagens ljus på 2030-talet.

Visionerna för det nya Göteborg är bra och välkomna. Men vi är sent ute. Talande för situationen är att Göteborg först nu fått en stadsarkitekt.

En av talarna på tisdagens seminarium, Sabine Söndergaard, vd på Göteborg och co pratade om politiskt mod och förklarade att när staden jubilerade förra seklet tänkte man stort och byggde bland annat Liseberg som vi har glädje av nu. Då blev man försenad med projekten och kunde fira först 1923.

Risken är att detta sekels projekt blir betydligt mer försenat. Och Göteborgarnas hyllning till sin stad förblir, för överskådlig tid, nöjet att äta Gustav Adolfsbakelser en gång om året.