Julledigheten är inte den värsta, även om alla skollov innebär en fara för barn som löper risk att få se "semesterresan" förvandlas till en bröllopsresa. Erfarenheten visar nämligen att sommarlovet är farligast.

Därför känns det passande att Göran Lambertz utredning om kriminalisering av barnäktenskap väntas presenteras i maj. Att förslagen är efterlängtade, inte minst av jämställdhetsministern som länge kämpat mot alla former av hedersrelaterat förtryck, framgick i gårdagens GP.

– En starkare lagstiftning är nödvändig, sade Nyamko Sabuni i GP i går. Men tillade också att det är viktigt att se till att drabbade vågar anmäla.

Det senare är en del av det problem som utredarna tampats med och som ställer stora krav på väl fungerande samhälleliga skyddsnät. Offret/offren och vittnet/vittnena lever ju med en hotbild som är synnerligen allvarlig. De har ingen familj att söka trygghet hos i den svåra stunden, för förövarna är ofta de egna föräldrarna och släktingarna.

Göran Lambertz utmaning har dessutom varit att finna juridiskt hållbara definitioner på det subtila förtryck som utövas när barn- och tvångsäktenskap arrangeras. Att hota någon med våld för att tvinga fram äktenskap är redan otillåtet. Men den skärpta lagen skall dessutom kunna komma åt exempelvis hot om förskjutning och liknande påtryckningsmetoder. Dessutom måste myndigheterna också effektivt kunna hantera de penningtransaktioner som ibland förekommer. För det finns, närmast bokstavligt, en äktenskapsmarknad.

Och hur kommer man åt giftermål som parterna, i syfte att kringgå lagen, inte registreras juridiskt i folkbokföringen?

– Det är osannolikt att vi kommer åt dem ens med en ny lag, sade Göran Lambertz i en intervju i Helsingborgs Dagblad förra året.

Huruvida ett giftermål registrerats eller inte ska dock inte hindra skola, vård och socialtjänst från att slå larm om de får signaler om att barn far illa. Tyvärr inser all personal vidden av det ansvar de har och uppfyller inte sin plikt. Därmed sviker även det omgivande vuxensamhället. Liksom det gör när socialtjänsten meddelar att de minsann inte har något boende att erbjuda hotade unga flickor – eller pojkar på flykt.

Skall vi effektivt kunna bekämpa de hedersrelaterade förtrycket och värna barns och ungas rättigheter måste alla led i kedjan hålla. Och alla måste erkänna problemet. Att vissa politiker, vilket jag senast blev varse under vänsterpartiets kongress, fortfarande inte kan se skillnad på kvinnomisshandel i allmänhet och hedersvåld är både upprörande och nedslående.