Förhandlingarna om den nya europakten tyder på en pakt i tre steg. Paktens budgetdisciplin blir bindande för euroländerna. EU-länder som inte har euro kan välja att frivilligt gå med i pakten utan att binda sig för dess regler. De kan därtill välja om de förutom medlemskapet även vill ansluta sig till hela eller delar av det bindande regelverket.

Om detta blir slutresultatet bör Sverige naturligtvis välja att frivilligt gå med i europakten utan att binda sig för dess regelverk. För Sverige vore det både meningslöst och ekonomiskt oansvarigt att stanna helt utanför europakten.

Meningslöst därför att Sverige redan har den tuffa budgetdisciplin som euroländerna nu tänker införa. Oansvarigt därför att ett medlemskap ger Sverige inflytande över EU:s ekonomiska politik där inflytandet kommer att väga tyngst.

Sverige är inte en ö i ingenstans. Vårt lands ekonomi är beroende av den ekonomiska utvecklingen i resten av världen och framför allt av ekonomin i EU. Det är därför ett centralt svenskt intresse att skuldkrisen bringas under kontroll och aldrig upprepas. Till detta syftar europakten.

Efter klädsam eftertanke har Fredrik Reinfeldt kommit fram till att Sverige bör gå med, om det kan ske utan bindningar. Bra! Men bäst har förre stats- och finansministern Göran Persson (S) motiverat varför Sverige bör gå med i den nya europakten. I en intervju på Newsmill sa han bland annat:

– Vi har genomfört strukturella reformer och gjort jobbet. Om något land ska gå med in i den nya pakten är det ju vi. Det förvånar mig att svenska politiker inte ser detta. EU växer snabbt i betydelse, i vår riktning och då bör vi gå med.

Till de politiker som säger nej hör Perssons efterträdare Håkan Juholt. Sin yvighet trogen sa han nej innan det fanns något att säga nej till. Som ekonomisk auktoritet väger Juholt mycket lätt jämfört med Persson.

I detta instämmer säkert flertalet socialdemokrater, oavsett vad de i övrigt tycker om Göran Persson.

GP 15/1 -12