Vänsterpartiet skall bli mer trovärdigt och realistiskt i ekonomiska sammanhang, uttalade den nye partiledaren Jonas Sjöstedt i samband med att han blev vald. Facit från den gångna helgens kongress pekar knappast i den riktningen.

Sammantaget kan besluten sammanfattas i att vi bör arbeta betydligt mindre, bemanningsföretagen som sysselsätter tiotusentals personer skall förbjudas (en föraning om andra tänkbara framtida näringsförbud) och dessutom bör Sverige lämna det europeiska samarbetet. Vi klarar oss bäst själva, anser Sjöstedt, en hållning som Vänsterpartiet numera delar enbart med Sverigedemokraterna.

Det är svårt att se hur denna politik skulle kunna bidra till ökad tillväxt och välfärd i Sverige. Den enda mildring Sjöstedt lyckats åstadkomma är att kravet på ett omedelbart införande av sextimmarsdagen ersatts med ett successivt införande.

Hur detta skall gå till, och framför allt finansieras, har Vänsterpartiet stora svårigheter att reda ut. Jag lyssnade på Sjöstedt i tisdags när han frågades ut om saken i radions P 1-Morgon. Han var väldigt svävande, talade om behovet av att räkna mycket noga, om att ta tillbaks vinster från företagen och att stigande produktivitet skulle finansiera en del.  

Nu handlar ju sextimmarsdagen delvis om enkel matematik. Minskas arbetsinsatsen med en fjärdel, måste personalen för att göra en likvärdig prestation utökas med 33 procent, det vill säga kostnaderna stiger lika mycket. Det skulle, även utslaget över en längre tid, leda till antingen utslagning inom näringslivet och/eller långvarigt försämrade reallöner. Inom vård och omsorg är möjligheterna till produktivitetsökningar små (kanske inte ens önskvärda). Sjöstedts sextimmarsdag skulle där leda till kraftiga försämringar för patienter och personal.

Sverige har, i motsats till många andra länder, en mycket stabil ekonomi. Det beror bland annat på de budgetregler med ett utgiftstak, som kommit till för att hålla budgeten i balans. Det taket vill Sjöstedt få bort. Hellre låta pengarna rulla (det finns ju alltid angelägna ändamål), en politik vars konsekvenser går att se på olika håll i Europa.

Sjöstedt må göra ett lugnt och sansat intryck, men i praktiken är överbudspolitiken oförändrad. Dessutom anser han att Vänsterpartiet gjorde för stora eftergifter i det rödgröna samarbetet inför förra valet. Därmed väntar hårdare tag. Håkan Juholt verkar ha hamnat ur askan i elden med den nye partiledaren.