Den hårda fängelsedomen i Etiopien mot de båda svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson var väntad. De har förklarats skyldiga till både olaglig inresa och medhjälp till terrorism.

Den som vill se ett ljus i mörkret kan notera att medan åklagaren yrkat på maxstraffet 18 år och sex månader, så nöjde sig domaren med det kortaste fängelsestraffet enligt etiopisk lag – elva år. Men självklart är domen både grotesk och orimlig. Under rättegången har ingenting framkommit som ens antyder medhjälp till terrorism.

Schibbye och Persson var ute på ett journalistiskt uppdrag och umgicks med gerillan. Det är detta den etiopiska regimen väljer att kalla medhjälp till terrorism. Men även om man skulle acceptera benämningen terrorister på politiska motståndare, så kan en reportageresa och rapportering om terrorism aldrig likställas med att delta i terrorism. På så vis är domen i första hand ett angrepp på det fria ordet.

Väntat var också förnyade krav på den svenska regeringen att ta i med hårdhandskarna för att få de båda svenskarna frisläppta. Utan närmare eftertanke är det lätt att instämma med Tidningsutgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter:

”Domen visar att det får vara slut med måttligheten nu. Carl Bildt uttalade sig när de fälldes att Sveriges regering jobbar med tydlig diplomati. Det räcker inte! Det måste bli övertydlig diplomati och Sverige måste nu använda alla till buds stående medel för att få svenskarna fria.”

Vid närmare eftertanke är ”alla till buds stående medel” påtagligt få. Framför allt har Sverige inga maktmedel.

Biståndet till Etiopien har redan dragits ned med hänvisning till regimens bristande respekt för demokratiska principer. De pengar ur biståndsbudgeten som fortfarande går till Etiopien används bland annat för att minska mödradödligheten och till att öka fattiga flickors möjligheter att få gå i skolan.

Regeringen måste göra allt och undvika utspel och uttalanden som leder till att svenskarna hålls kvar i fängelse av nationella prestigeskäl. Det blir ingen vacker syn, men Carl Bildt och regeringen behöver bita huvudet av skam för att följa Martin Schibbyes mor Karin Schibbyes råd:

”De måste sätta sig och samtala med den etiopiska regeringen, på ett prestigelöst sätt.”

Bäst sker detta med stöd av USA och EU och utan officiella moraliska övertoner. Med fängelsedomen har Etiopien statuerat exempel och uppnått rättegångens syfte. Mot den bakgrunden är förhandlingsläget inte hopplöst.

Vad som kan ske offentligt och vad som måste ske i det tysta är omöjligt att bedöma utifrån. Men de diplomatiska möjligheterna är inte uttömda. Det skiljer den svåra situationen för Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien från Dawit Isaaks hemska öde i Eritrea.

GP 28/12 -11