Göteborg är en stad som de senaste decennierna tvingats till en metamorfos. Politiskt, ekonomiskt och socialt. Men det känns långt ifrån fullbordat, snarare som att staden famlar i mörker efter en identitet. Göteborg har svårt att bestämma sig för om man är en gammal avdankad varvsstad eller en modern storstad, en arbetarstad med goa gubbar eller ett pulserande hjärta i Västra Götalandsregionen.

Som om det inte vore nog har staden att hantera högar av avslöjanden om mygel, korruption och svågerpolitik inom offentliga bolag och förvaltningar de senaste åren.

Det är en stor förändring staden genomgått. I dagens Göteborg skulle kanske inte ens någon plats finnas för Kurt Olsson eller för Albert och Herbert. De var för goa, för folkkära. Det är inte Göteborg längre. Och det är förvisso inte alls bara av ondo att det goa försvinner. För mycket av det som uppdagats av mygel och korruption i kommunala förvaltningar och bolag byggde på de goa gubbarnas ryggdunkande.

Göteborgaren kanske inte är direkt chockad över alla avslöjanden, men jag är övertygad om att de flesta förvånas av omfattningen. Det är inte riktigt den bild man har eller vill visa upp av sin stad. Men identitet är självförverkligande och bekräftande. Det finns en fara i att låta den rådande bilden dominera för länge.

Tyvärr råder ängslighet, inte minst i politiken. Trots att det rödgröna styret under en lång rad år misslyckats med fundamental verksamhet verkar oppositionen inte orka ta täten och forma en vision. Det är som att man tryggt funnit sig i sin roll som andrafiol i Göteborgsandan. En stark opposition är nödvändig, inte minst om man ska forma framtidens Göteborg. Då krävs viljan och bestämdheten att se framåt och göra upp med historien.

Vi vill vara en modern port mot världen, men har fortfarande skramlande heliga spårvagnar som ineffektivt kollektivt färdmedel mitt i staden.

Det är såklart en fråga om självbild och identitet. Vagnarna är en del av det goa Göteborg. Men det är en del av en svunnen tid. Det är på tiden att staden rycker upp sig och skapar en ny identitet. Då måste också heliga kor slaktas.

Skapa ringvägar för vagnarna kring centrala staden, flytta Stenaterminalen varsamt längre ut mot havet, bygg in vattnet i staden, bygg mer bostäder centralt. Ut med det goa, in med det smakfulla, det lidelsefulla och visionerna om framtiden. Satsa på kultur och uppmuntra innovation. Det är så jag skulle vilja möta 2012. Det tror jag att också salig Kurt Olsson skulle kunna leva med.