I stad efter stad, på andra sidan Atlanten, irrar jag vilse i förtvivlad jakt på ett centrum som antingen inte finns alls, eller som lämnats öde för att övertas av problemkantade element. För i bilarnas förlovade land pågår livet någon annanstans. Var folk handlar, äter eller tar en öl beror på var de bor eller jobbar. Förmodligen funderar de inte nämnvärt över saken. Den som aldrig upplevt en gammal stadskärnas charm, kan förmodligen inte sakna den.

Men jag gör det. Och jag skulle göra det än mer intensivt om Göteborg gick samma öde till mötes. Tyvärr känns rädslan för en sådan utveckling befogad. För vart går Göteborg om vi gör stadens centrala delar allt mer svårtillgänglig för bilister, oavsett om de är turister eller göteborgare?

Det tycks nämligen vara avsikten med många av de parkerings- och trafikpolicys som är aktuella. Miljöpartiets Kia Andreasson kallar de planerade ingreppen mot biltrafiken, som innebär kraftiga begränsningar för framkomligheten, för en revolution.

– Lite fjärilar i magen har vi nog allihop, det är så stort, säger hon i GP och tillägger att folk nog inte har fattat det.

Vad kan det i så fall bero på? Att ansvariga försökt dölja omfattningen av förändringarna?

Vad kan hända om välanvända tillfartsleder västerifrån stryps, samtidigt som antalet p-platser blir både färre och dyrare? Jo, risken finns att attraktiva områden i Vasa/Linné och Masthugget blir reservat för innerstadsborna (som Sweco dessutom föreslog skulle få åka gratis i centrum!). Denna citykrets kan säkert hålla ett par utvalda krogar igång, men vad händer med bredden på utbudet och hur många butiker överlever? Och hur rimligt är det att planera för stadsdelar för några få, i stället för en stad för alla?

Det senare är vad jag drömmer om, en lstad som inte mobbar ut människor beroende på vilket färdmedel de väljer.

Jag ser inget ont i att vika några fler centrala gator för flanörer. Närmast bilfria områden, som de kring Domkyrkan och i Haga, förskönar stadsbilden.

Och som trogen, men ständig tilltufsad tågpendlare välkomnar jag bättre pendlingsmöjligheter i form av en mer pålitlig kollektivtrafik. För det är avsaknaden av det senare som är huvudskälet till att många ser sig nödgade att köra till iobbet, inte kärleken till bilen!

Men låt inte bilhatarna gräva vår härliga innerstads grav genom att göra den till ett dyrt och allt mer svårttillgängligt nöje. Det är ingen vinnarvision för Göteborg.

Maria Haldesten är medarbetare på GP:s ledarredaktion.