Statistik är ett försåtligt redskap. Genom att använda definitioner som passar de egna syftena kan det mesta bevisas och svart göras till vitt.

Ett återkommande exempel gäller skatter och inkomster. SVT-programmet Agenda ville för några år sedan "bevisa" att Rut-avdraget – som då ännu var ganska nytt – mest utnyttjades av höginkomsttagare. Bara 0,6 procent (eller sex promille som man föredrog att uttrycka det) av "låginkomsttagarna" påstods utnyttja avdraget. Andelen "höginkomsttagare" var förstås betydligt högre. Vid en granskning av underlaget visade det sig att Agenda bestämt att "låginkomsttagare" skulle vara personer med högst 12 000 kronor i månadsinkomst. inte en enda heltidsarbetande fanns alltså med. De rika "höginkomsttagarna" började vid 25 000 kronor i månaden. Ser man på, sjuksköterskor tillhör alltså landets ekonomiska elit.

Jag påminner mig detta när jag läser Leif Pagrotskys S-krönika på denna plats i onsdagens tidning (21/12). Pagrotsky driver tesen att inkomstklyftorna ökat kraftigt och hävdar bland annat att "den miljon svenskar med de lägsta inkomsterna minskade sina inkomster efter skatt med tio procent" mellan 2007 och 2010. Det låter lite egendomligt. Under dessa fyra år genomfördes fyra jobbskatteavdrag, som hade det största procentuella genomslaget för låg- och medelinkomsttagare. Dessutom har avtalsrörelser ökat bruttolönerna.

Svaret ligger i begreppet "den miljon svenskar med de lägsta inkomsterna". I Sverige inträder skyldighet att deklarera vid en årsinkomst på 17 935 kronor. Bland dem med de lägsta inkomsterna återfinns alltså massor med personer som inte förvärsvarbetar i vanlig mening, sommarjobbande studenter med flera. Jag ringer Statistiska centralbyrån för att höra vad det är för inkomstskikt vi talar om för denna miljon svenskar. Om man utgår från personer över 20 år – så rensas alla feriejobbande gymnasister bort – visar statistiken att vid en miljon svenskar kommer man fortfarande inte över 100 000 kronor i årsinkomst. Det finns alltså inte en enda heltidsarbetande, eller ens i närheten av det, i Pagrotskys åberopade grupp.

En undersökning från SNS visar att inkomstskillnaderna har ökat i Sverige, liksom i flertalet länder, mellan åren 1980 och 2010. Men Sverige tillhör de industriländer där skillnaderna är minst, i motsats till USA och Storbritannien som återfinns i andra änden av skalan. I Sverige finns ett samband mellan inkomst och familjebakgrund på sex procent; i USA är det sambandet så högt som 20 procent. Det handlar alltså om betydande skillnader.

Visst kan det finns skäl att på seriösa grunder diskutera inkomstskillnader, vad som är motiverat eller inte. Men att försöka luras med statistik hör inte hemma i en saklig debatt.