I går nåddes världen av nyheten att Nordkoreas diktator Kim Jong-Il är död. Beskedet har skapat oro i såväl närområdet som på andra håll runt om i världen. I Sydkorea har den militära beredskapsnivån höjts och Japans premiärminister har upprättat ett kristeam för att hantera det som kan inträffa framöver. Hittills är det dock ingen som vet vad som är att vänta.

Diktatorns knappt trettioåriga son Kim Jong-Un är utsedd som efterträdare, men uppgifterna om honom är knappa. Det sägs att han studerat i Schweiz och därefter utbildats vid militärakademi i Pyongyang. Var han står politiskt är okänt. Enligt de uppgifter som finns tillgängliga har Kim Jong-Un däremot inte haft någon längre tid att förbereda sig för att ta över efter sin far. Om han, efter att ha tillbringat delar av sin uppväxt i väst, skulle vara mer reformvänlig är det därför inte säkert att hans position skulle klara av eventuella falangstrider inom den styrande eliten.

Nordkorea har längre varit ett av världens mest slutna länder och vidden av det förtryck nordkoreanerna utsätts för av den stalinistiska diktaturen är i det närmaste ofattbar. I dagsläget verkar inte Kim Jong-Ils död leda till att detta förändras. Samtidigt är en fasansfull diktator död, och man skall inte underskatta de krafter som då kan sättas i rörelse.