Socialdemokratin bygger vi tillsammans, underströk Håkan Juholt i sitt tal på det socialdemokratiska förtroenderådet i går. Det var en förmodligen nödvändig markering, mot bakgrund av både hans egna utsatta position i opinionen och de många interna personmotsättningar som blottats.

En GP/Sifo-mätning på lördagen visade att andelen socialdemokratiska väljare som anser att Håkan Juholt är en tillgång på en månad sjunkit ytterligare, från 39 procent i oktober till 25 procent i november. Andelen S-väljare som ser honom som en belastning har samtidigt ökat från 35 till 44 procent, närmare hälften av sympatisörerna.

I framför allt kvällspressen har under veckan också pågått en oavbruten rapportering om falangstrider och påstådda krav på Juholts avgång.

Stundtals har spekulationerna blivit lätt parodiska. Till exempel påstod Aftonbladet i veckan att självaste partisekreteraren Carin Jämtin skulle ”leda pakten” mot Juholt. Bakgrunden visade sig vara att Jämtin, inför det VU-möte som uttalade förtroende för Juholt efter hyresbidragsaffären, utarbetat en alternativ katastrofplan i det fall att han skulle avgå.

Den beredskapen måste nog sägas ligga inom ramen för en partisekreterares ansvar; det intressanta är egentligen att situationen för Juholt just då upplevdes som så allvarlig.

Expressen publicerade på lördagen en ”svart lista” på de olika fientliga pakter som påstods arbeta för att störta Juholt. Något riktigt stöd för påståendena om ”pakter” kunde tidningen dock inte frambringa, men det är uppenbart att Juholt – som valdes som en samlande kompromisskandidat – inte förmått överbrygga de politiskt betingade personkonflikterna inom partiet. Snarare tycks de på sina håll ha fördjupats.

Juholts tal var som väntat starkt retoriskt präglat, men med anmärkningsvärt få besked. Han ägnade sig åt viss kollektiv självkritik – ”vi har varit för spretiga och otydliga” – men levererade inte mycket tydligare svar än allmänna löften som att ”vi skall göra bättre”. Lite omedvetet lustigt blev det när han manade ombuden till ”reflektion framför reaktion”. Vad Juholt själv gjort sig känd för har snarare varit att sätta reaktion framför reflektion.

I övrigt var det många allmänna fraser av typen att ”varje dag investera i kunskap”, men få angivelser av hur det praktiskt skall gå till.

Juholt gick till storms mot vinster inom välfärdssektorn, lovade på en efterföljande presskonferens att se över det något otydliga kongressbeslutet i frågan, men svarade inte på frågan om han eftersträvar ett vinstförbud. Han vill börja med att konsultera nordiska partikamrater.

Juholt är en erfaren talare som vet att trycka på rätta knappar och ombuden var säkert hyggligt nöjda. Men väljarna vill ha mer än retorik. Den konkreta politiken dröjer ännu.

GP 4/12 -11