Sverige har blivit ett ekonomiskt föredöme i Europa. De svenska statsfinanserna tillhör de mest stabila inom EU och vi kan tillåta oss att diskutera reformer och satsningar, när andra diskuterar skattehöjningar och åtstramningar. I veckan fick Anders Borg utmärkelsen som Europas bästa finansminister av tidningen Financial Times. I det perspektivet, vad är naturligare än att Sverige också går i spetsen och visar vägen när det gäller kraven på bankernas krisberedskap?

I fredags presenterade finansmarknadsminister Peter Norman (M) förslag till nya kapitaltäckningsregler, som går längre än vad som gäller övriga Europa. Kapitaltäckning är det kapital bankerna måste ha i proportion till de pengar som är utlånade, som en beredskap eller buffert. Med krav på storbankerna att ha minst tio procent täckning från 2013 och tolv procent från 2015 lägger sig Sverige över kraven från det så kallade Baselreglementet på europeisk nivå .

Skärpta krav på kapitaltäckning innebär att bankerna blir mindre riskbenägna och att ett större ansvar läggs på kapitalägarna i stället för på skattebetalarna, vilket är i linje med vad Anders Borg tidigare uttalat. Det är inte staten, det vill säga skattebetalarna, som i första hand skall ta smällen för vårdslös kreditgivning.

Peter Norman betonade att han inte tänker acceptera att storbankerna lägger över kostnaderna på kunderna. I stället får utdelningarna hållas igen. Han lovade, att med stöd av Finansinspektionen hålla en blåslampa efter bankerna och att andra åtgärder kan vidtas om de försöker låta kunderna betala. Samtidigt försäkrades från storbankernas sida att bolånekostnaderna inte skall öka till följd av de nya kraven – tre av fyra uppfyller i praktiken redan kraven.

Skärpta kapitalkrav kan ge olika effekter. En negativ sådan har redan imed anledning av Baselreglerna inrapporterats från Österrike, där några banker dragit ned på utlåningen generellt för att uppfylla kvoten. Sådant kan få oönskade effekter för den ekonomiska aktiviteten. Men i huvudsak är reglerna bra, därför att de dämpar den rent äventyrliga kreditgivningen.

I Sverige uppmärksammades också i den gångna veckan att vi är ett av de länder med den absolut högsta bostadsbelåningen. Det införda lånetaket som ställer krav på en grundläggande kontantinsats har i viss mån dämpat lånebelopp och prisutveckling, men att runt hälften av dagens lån är amorteringsfria verkar förstås i motsatt riktning.

Peter Norman förklarar för sin del att han inte ser någon risk för en bostadsbubbla i dagsläget. Det hindrar inte att utvecklingen på bolånemarknaden är värd fortsatt uppmärksamhet och att amorteringskraven framöver kan bli en nyckelfråga.

GP 28/11 -11